"Min Stroke" av Jill Bolte Taylor

Bok: Min stroke
Författare: Taylor, Jill Bolte
Förlag: BRA BÖCKER AB
År: 2006

Författaren är utbildad inom och har arbetat med neurovetenskap och neuroanatomi som laboratorietekniker samt med undervisning inom läkarlinjen. Numera taleskvinna för personer med hjärnskador,.

Boken som är självbiografisk är lättläst trots ett svårt ämne.
Den riktar sig till alla som vill förstå vilken stor betydelse hjärnan har, genom att hjärnan håller i tåtarna, för att resten av kroppen ska fungera.

En förvärvad hjärnskada rör till och förstör celler och det påverkar vårt medvetande om vilka vi är, vad vi kan och tror oss om att kunna. Detta faktum väcker och sätter självklart massor av känslor i omlopp.

Taylor drabbades själv av en kraftig hjärnblödning 1996 i vänster hjärnhalva. Då fick hon som hon uttrycker det uppleva det ”från första parkett”. Förmågor som att gå, tala, läsa, skriva samt att minnas försvann. Tack vare en egen otrolig envishet som drivkraft har hon färdats den långa vägen tillbaka. Hon var i starkt behov av omgivningens stöd och fick det. Än en gång fick hon sin mammas orubbliga uppmuntran.

För intresserade läs mer om henne på inlägg 16 oktober (2009) samt för att se denna facinerande kvinna föreläsa om sin egen stroke.

I inlägg den 26 mars 2008 "Vem som helst kan drabbas av en stroke... det gjorde jag"
har jag publicerat första avsnittet i mitt eget bokmanus. Arbetet med detta fortskrider men så sakteliga. Sedan en längre tid mobiliserar jag min kraft på annat.

Ann: "... lät så tungt och definitivt... blir nästan orolig..."

Nu är det ju som så, att jag har ju varit van från förr att ha en entusism för det som jag tog mig an... så till den milda grad att jag var beredd att gå genom eld och vatten för att nå mitt mål. Det är ju både positivt och negativt... man får mycket gjort,men livet handlar ju också om att se och uppskatta det som finns i närmsta omgivningen. Bokmanuset ligger inte i träda, men har heller inte högsta prioritet just nu.

Sitter och bläddrar i "Min stroke" boken och fick upp följande markerat citat:

Jag hade tillbringat en livstid på trettiosju år med att entusiastiskt ha åtagit mig att göra-göra-göra massor av saker i mycket snabbt tempo. Den här speciella dagen lärde jag mig vad det innebär att helt enkelt bara ´vara´ . sid 77