Bloggintresserade

fredag 12 februari 2010

På förekommen anledning

För någon vecka sedan skrev jag så här till en bloggvän; ”Härligt det här att kunna få inspiration ibland av det slaget som man själv väljer och när man gör det ... Det gäller bara att trycka på rätt knapp ;-) ... ” , som i verkliga livet.
"... Ibland önskar man ingen ny inspiration, behöver bara få vara för sig ett tag för eftertanke. Det är tillräckligt med det som man har runt sig.

Det är ju det som är så bra med att träffas så här via nätet, inte så nära och ibland t.o.m. fysiskt långt ifrån. Om man väljer att hålla sig i utkanten, tar andra vid ett tag och så är man plötsligt tillbaka. Lika välkommen… verkar liksom vara ett outtalat språk, ett hemligt samförstånd. Faktiskt nästan enklare och mindre pockande än verkliga livet för man kan ju välja att stänga av datorn".

På tal om språk har jag tagit del av Göran Skyttes krönika som du Monika tipsade om. En artikel där han skriver angående språk och att Svenska Finland är ett ljusbad för själen (vem trängtar inte efter ett sådant :-?). Jag är ju som bekant mycket intresserad av hur vi använder språket och hur brukaren faktiskt kan välja måla genom hur han använder det. Tror också att det kan missbrukas...


Först vill jag tacka dig Monika för du fick mig att fundera på viktiga saker och var jag själv står i det hela. Det är ju just detta som jag uppskattar mest, en vän som får mig att sätta saker på sin spets. Lyfta fram och få mig att tänka till där har vi PLINGET :-D ... Men det kan ju lika gärna vara så att jag väljer ogynnsamt/ fel spår och har fått något så att säga om "bakfoten" och det kommer ju aldrig fram utan andras hjälp ... känner nu hur jag saknar våra djupa samtal Eva. Visst var det längesedan vi träffades över en pära? (skånsk potatis ;-)

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svenska-finland-ett-ljusbad-for-sjalen_4175875.svd

Han påstår i artikeln att Korsnäs skulle vara den mest svenskspråkiga kommunen i världen och utan tvivel världens vackraste språk. Här sjunger man då man talar. Sen fortsätter han med att det handlar också om ordval och efter vad han förstår gammalsvenska. Passionerade språkanvändare talar som poeter.

Här är jag benägen att hålla med honom. Själv tycker jag att det är väldigt viktigt att väga orden på guldvåg ibland. Det handlar om viktiga nyanser men för mig är det mina mått som gäller och så är det nog för alla. Senast igårkväll pratade vi vid kvällskaffet om att vi skulle vilja upptäcka den del av Sverige som finns ovanför huvudstan. Varför inte via miljövänligt tåg? Har hört talas om att man kan välja att stiga av och på varhelst man vill. Ser fram emot att få uppleva en natur som säkert är så annorlunda från det vi är vana vid. Vore konstigt om inte också invånarna skulle för oss kännas exotiska.

Han säger också att få hos oss verkar bry sig om svenska språket och pekar på att det är rätt att kräva att man lär sig språket även om man från början är av annan nationalitet. ”Att lära sig några ord svenska.”. Som om just detta skulle vara ett mått på inkludering kontra exkludering.

Här har ju jag en hel del invändningar… för så enkelt kan det inte vara. Bara tänk på så många olika sätt man kan prata… Med, till, mot… varandra beroende på vilken vilket tonläge man använder; ton, underton överton. Finns det någon ton av förebråelse? Mottaglighet menar jag är beroende på viljan att lyssna och att förstå lika-olika erfarenhetsvärld, om vi befinner oss på olika respektive samma plan beroende på eget och andras sinnesläge. Om ett möte ska ske beror på båda parter. Ett språk är inte bara ord. Utan så mycket mer, att lära sig ett språk kan inte vara lätt… Kan nog inte föreställa mig hur det känns att ha lämnat sina rötter bakom sig kanske emot sin vilja. Det såg jag mycket av under mina år som lärare i flyktingskola inrymt i samma byggnad som flyktingförläggning.

Så hoppar han till hur han menar vi tilltalar varandra. Och vilken skillnad det är om man kommer från norr eller söder. Tar här två exempel för att illustrera detta;

I norr ”Var önskar min herre sitta? Skulle det passa med en förrätt eller föredrar ni endast huvudrätt?”

Det ställer han emot hur Servitrisen i Malmö glodde på mig utan att hälsa, och när jag sedan genom tystnad tvingade henne att tala fick hon till slut fram: ”Vaa vill du hau?”.


Det jag menar är att det här handlar mer om personer, vilken känsla vi har för varandra, vilket hyfs vi har lärt oss och därför visar. Inte beroende på i vilken ende av Sverige vi bor. Vad gäller dialekter, anser jag, att alla har sin charm och att bevara dessa tycker jag är av absolut vikt. Om vi drar det till sin spets; Inte vill vi väl att vi alla ska vara lika och tala lika… Som skåning älskar jag tonen av skånskan, här är jag hemma och medvetet brukar jag t.o.m. plocka fram gamla ord och uttryck. Jag kan ju också frapperas (alt. i det tysta förfasa mig) av andra dialekterMen alla har vi våra förutfattade meningar. Många (visst jag också ibland) har en förutfattad mening om ”08” som märkvärdiga i tal och maner, stressade storstadsbor… och omvänt med dryga bräkande, bonniga, skåningar (eller vad säger du Eva-Katrine?) Men här är det på plats att hejda sig och fundera över om allt är ”vad det ser ut som…” eller om det handlar om förutfattade meningar



Jag vet inte mycket om Skytte, inte vilka erfarenheter han har gjort och bär med sig. Han är ju, som jag uppfattar det, snar med att tala om att han själv borde sitta inne med svaret. För att han har stor erfarenhet på detta område. Och då går mina tankar osökt till begreppet kunskap ... och att det ytterst handlar om hur vi definierar det. Om jag nu bara kunde ha kommit ihåg vad det står på lappen in till NO lärarnas arbetsrum ... hmm kanske det dyker upp framöver. Kontentan ? Att den inte är beständig (kunskapen alltså)...

Nu förstår ju jag att författaren är ute efter en debatt och då är det ibland gynnsamt och verkningsfullt att överdriva för att inte reaktionen ska utebli.

Det handlar om längtan till det som var. Längtan efter dofter som gått förlorade, säger han.

Kanske missuppfattar jag honom men jag tänker att han lägger alltför mycket i just sin egen erfarenhet att denna skulle vara ett mått på hur en barndom bör vara. Denna doft och smak säger han att han finner i norra Sverige. Vidare tänker jag att vi alla bär på upplevelser och känner olika för saker men att detta är mer individuellt än just något annat.

Vad har vi för syfte med språk? Samma idag som för så längesedan... För att lösa problem och att komma vidare… För att på olika vis förlänga livet... producera dvs göra våra spår i sanden, ta del av andras spår, ha utbyte av andra.


Vi kan välja att använda språket som något positivt, som redskap att umgås, glädja varandra. Hur det faller ut beror på så mycket, inte konstigt om det kan bli så fel eller så rätt…


Ibland behöver vi miljöombyte, ljuset och ljudet av språkklangen den skulle jag då vilja uppleva!!!

Men;
Borta bra men hemma bäst :-)


På plats är här en undran: var kommer Skytte själv ifrån? Från norr eller söder? Allt är ju inte vad det ser ut att vara!

Ha ha googlade och fann att han är född i Malmö!







Jag vet inte för vem jag skriver,
det är bara ord. Är det i handen
det börjar, eller huvudet eller utanför
mig själv? Jag vet inte för vem jag sjunger,
och vem bryr sig om sånt? Det är bara toner
som flyger genom luften, till något öra någonstans.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner som jag lånat.
Det är bara ord, bara ord

Kanske såg jag min tanke flyga, lite ovanligt högt.
Kanske den hade väntat länge, eller kanske föddes
den just nu. Någonting i dina ögon, något i det du sa,
eller var det i sättet som handen, på min axel, vilade
så tungt.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord.

Dina steg är ljust, det långsamt driver en dörr
som slog igen och så, plödsligt satt jag här med
pennan i min hand....
Jag vet inte för vem jag lever, men jag
lever ändå. Kanske är det för ljustet i tunneln
eller kanske, bara för mig själv.

Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner som jag lånat.
Det är bara ord, bara ord
Det är bara toner, toner som lever
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner som jag lånat.
Det är bara ord, bara ord

2 kommentarer:

Anonym sa...

God fredag, här har vi blåst och några minus. Hoppas du är frisk, feberfri och kry igen, så jag kan ta av halsduken på datorn, det är så svårt att använda tangentbordet med den på :-D

Ha en bra dag!
Ann

Ingela sa...

Halsduken behövs nog men du, jag vill inte vara till besvär så du kan ju åtminstone ta av den då och då :-D

Ha en bra dag själv!!!