Bloggintresserade

lördag 27 februari 2010

Bekräftelse


En GOD MORGON önskar jag er denna lördagsmorgon. Efter ett morgonbad och hårtvätt känner jag mig (som en) ren. Efter att öppnat bloggen och sugit åt mig av ytterligare två kommentarer känns det som om jag är redo för att erövra dagen!

**********

En stund viken för ett besök på Lions stående loppmarknad. Där har jag inte gått ner dörrarna sedan före jul. Så det ser jag fram emot. Gäller att inte glömma glasögonen för då är man minsann handikappad ;-)


Dagens fynd: Två vaser i pressat glas och tre löpare. Två löpare i grönt den ena 157 cm lång och den andra 80 cm. Bredden är 38. Den med rött i är 42X116. Dukarna är till dig Anna-Karin.


Och vaserna hade jag tänkt med blommor i. De får stå här tills vi träffas nästa gång A. Jag saknar dig och undrar... tänk att vi har hållit kontakt så gott som dagligen i ett par år. Min avlägsne släkting funnen tack vare nätet och släktforskning. Jag hoppas verkligen att allt är som det ska !!! Ibland behöver man ju "bara" vara för sig själv med sina närmaste. Tycker du ska unna dig den där blomman nu!


... 3 stycken 87 cm långa och 10 cm breda spetsar samt 13 styck små "brännmärkta Karl Holmberg Äkta teak" underlägg och . Samtligt för 80 kronor !


Underläggen har jag tänkt mig till brödet vid findukning och till har jag knivar med teakskaft som jag har fått av min faster.


**********


Till Ingmarie och övriga intresserade kan jag ju då avslöja att om jag inte räknar fel ska jag vara ett par bast mer än du. Vilket starkt talar för att det övervägande är 50-åriga kvinnor som bloggar ;-) ... Så jämfört med mig är du ju bara ungdomen... Skämt åsido så är det ju där det ligger det beror ju helt på vad man jämför med och"... man är ju inte äldre än man gör sig". Händer ju fortfarande att man av "di gamle" blir kallad för liten tös ;-) och det trots sina år... kan ju inte heller sticka under stol med att det kan kännas rätt skönt och det gäller att suga på karamellen!

Sedan kommer det kanske tillfällen i ens liv då allt kastas omkull. Jag hade änglavakt!!! Men jag kan ju säga att i ett slag gick jag från en kvinna i mina bästa år, maka, tonårsmamma till att bli en trött och orkeslös människa som hade glömt hur man tänker, pratar, skriver, går, cyklar, äter ja. listan kan bli lång... Då är det gott att bli accepterad för den man är, bland trygga som ser hur man var. Och det för det goda med sig att det ökar förståelsen för andra i svårigheter. Allt det där hade jag och det har format oss i vår familj till insikt. Vi har insett vad som verkligen betyder något. Alla har vi erfarit olika men ändå haft något som var gemensamt och sammansvetsande. Så tro nu inte att jag bara är i mitt eget, men av erfarenhet blir man rik och jag försöker gärna dela med mig.
Är det inte konstigt att ändå behöver man att påminna även sig själv emellanåt?

Skönt med positiv feedback emellanåt. Kan inte hjälpas för ibland så tvivlar jag på att det betyder något för någon att och det jag skriver. Tycker liksom inte att det jag har att komma med är något. Jag har ju inget särskilt att visa upp även om jag själv värdesätter det jag har!







Så lätt det är att tänka att det kanske inte duger Gudrun för att anknyta till ditt tänkvärda inlägg igår. För mig gör det det och kanske det kan vara nog att läsa om vardagen hos mig och att den inte behöver vara så spännande. Igår var det 77 läsare av min blogg och kanske är det just av den anledningen? Ja, antagligen!

kul när någon nappar på något man skriver och det gör man ju om det är något som stämmer överrens med något i ens eget liv eller egna erfarenheter. Själv kan jag ju finna nöje i mycket och det har inte... blivit... så viktigt att jag själv nödvändigtvis måste "synas" det kan vara nog att känna och befinna mig i gemenskapen. Det är nog den lärdom som jag har tagit av livet att det viktigaste inte är att hela tiden befinna mig i centrum... och det kom faktiskt då jag inte längre kunde leva upp till det där jag var förut. En viss form av att acceptera men inte fullt ut!

Därför blir jag så glad då jag läser dina ord Elisabeth. Att min strävan att återerövra orden tydligen har burit frukt.
Glädjen och tillfredsställelsen av musik och dans som du skriver... Det har varit mitt liv och är det fortfarande. Men jag spelar så att säga i en annan dimension. Precis som du skriver att användandet av högklackade skor genom åren nu hindrar dig! Om det är en tävlan försvinner lite av tjusningen och jag är enig med dig den är inte relevant och inte heller rättvis. Vad är det som bedöms och det beror på vem som bedömmer. En utmärkt idé vad gäller Let´s dance: "Dom kunde rösta på KVÄLLENS BÄSTA par i stället". Hur kunde Agneta annars åka ut i ett skede när hon egentligen bara hade rört sig mjukt och fint till musiken? Har man inte tagit andra aspekter som är subjektivt och inte har med dansen att göra? Det frågar jag mig...


Ha nu så kul med dottern och du finns tillfälle så kan du ju hälsa Björn Skifs, han är verkligen bra!


**********


Nu blev jag långrandig igen började som en kommentar men bestämde mig för att lägga det här istället:


Gillar er tjejer! Ann som är min trogne vän rolig, påhittig och pigg på det mesta. En människa som jag gillade än mer då jag råkade henne. En hårdare, hoppigare och mer hjärtlig norsk klem det har jag aldrig upplevt tidigare!


Det är kul att möta er andras bekantskap så här på nätet och direkt in i kreativa rummet ;-). Kanske skulle vi aldrig ha råkats annars... ja förmodligen inte... även om mycket i livet verkar vara för bra för att vara sant... liksom mer förutbestämt ;-)
De där mänskliga behoven... och ekvationen som du uttrycker det Monika... det är lika intressant som invecklat. Tanken är livsviktig för mig, orden, allvaret, diskussionsutbytet...


Även för mig är det viktigt med substans och stundtals djup i diskussioner Gudrun. För sådant är livet och kontraster gör livet mer levande. Och att ha förmånen att få påspätt med nya korn medverkar till att man inte fastnar... processen går vidare... Har förstått att du har gjort liknande erfarenheter och det är väl därför som jag känner att vi befinner oss på samma väglängd.

Bestemor glad om jag kan göra dig glad genom att du läser vad jag skriver. Att lyckas med att på någotvis beröra någon gång... så bra. Glad blir jag av att se på dina fina bilder med underfundiga texter. Önskar att jag kunde fotografera så, men jag kan ju njuta dina bilder! Du fascineras av det levande i djurvärlden har jag märkt. Precis så där som du gör brukar jag gå och fundera hur och vad djuren tänker. För vi är väl bra naiva om vi inbillar oss att det inte finns något av känslor hos djur. En större empati får man leta efter. Skulle tro att du njöt lika mycket som jag av fotot av Tanja Askani i min blogg igår?


Ibland är det befriande att bara sväva ut i musik, dans, fotografier, njuta av något vackert hantverk av olika de slag i olika material som lera, tyg, garn, olika tekniker vävning etc. njuta en vacker tavla. Bak och mat, trädgård som kittlar sinnena inte minst husdjur.


Ja, Eller varför inte brista ut i ett förlösande skratt. Det gör jag av att läsa din blogg Ingmarie. Det får inte bli för allvarligt... fascineras av hur du hittar och följer den röda tråden.

Det är så jag har sökt och valt favoritbloggar utifrån alla dessa olika teman. Tänker att ni som läser detta känner igen er för ni finns på plats även om ni inte är nämnda just här. Och säkert kommer det att bli fler för det är ju helt fantastiskt vad ni har mycket att ge därute.

8 kommentarer:

Gudrun sa...

Visst är det skönt att skyddsnätet (familj och nära) finns när livet blir förändrat.
Tycker du är en härlig tjej, positiv, glad, inspirerande och gör trevliga inlägg hos mig.
Ha en supermysig lördag.

Monika sa...

Jag läser gärna det du skriver! Om det har någon betydelse det man gör frågar jag mig också ofta... Men då är det skönt med vänner och familj som älskar en som man är, utan att man behöver prestera något. Men det är ändå ett grundläggande behov att bli bekräftad för det man gör - ibland en lite svår ekvation att få ihop det där! Ha en bra dag! Åååå jag skulle också gärna höra Björn Skifs, men han kommer inte så ofta hit... du kunde ju föreslå en tur till Finska österbotten åt honom ;)

Gudrun sa...

Hej igen!
Svarade dig på frågan om bränningen i en kommentar efter inlägget ifall någon annan undrar.

Livet är ju inte enkelt för någon, alla bär vi på saker som format oss till dem vi är, kraven på att lyckas idag är så stor, tyvärr. Rikedom och berömmelse ger inte lycka och ensamheten är stor i samhället. Så dina ord, som kan uttrycka så mycket känslor, (glädje, lekfullhet, allvar mm) behövs. Alla uttrycker det inte i kommentarer men som sagt, så många som läser säger en del.
Jag vill inte bara ha ytligheten i diskussioner för då saknas det något. Ibland är det skönt med funderingar, och vänner som man kan dryfta litet av livet med.
Ha en super mysig lördag.

Fånga dagen sa...

Hej vännen!
Det var det finaste inlägget jag läst på länge, så himla rätt du ha i allt.
Men jag tänker speciellt en sak du skriver. Det finns väl ingen som kan bedöma vad som är mest läsvärt eller inte, Det är ju vi läsare som avgör vad som ska läsas och vad som känns viktigt. Ingen kan säga och avgöra vad som är viktigast. Det är ju det som är tjusningen med bloggen att alla har något att ge på sitt sätt.
Och jag skulle aldrig ha kunnat ana att du inte funnit orden tidigare.
Skulle tro att du ser livet med andra ögon nu för tiden, du uppskattar säkert de små sakerna i livet som många av oss andra inte ens uppfattar som betydelsefullt. Men det är för mig det som är livskvalitét, att kunna skratta tillsammans, att njuta av en vacker bild eller text, eller kanske av att ha gjort ett loppisfynd, ja eller en blombukett på bordet som är så vacker.
Det kanske är så att många fler skulle hamna i en situation där allt förändras för att vakna och se det lilla som verkligen betyder något.
Jag tycker om att läsa din blogg
Ha en fin söndag vännen
Kram Lena

Ingela sa...

Har läst ditt inlägg Lena... det värmde och satte cellerna i rörelse... men nu ska jag ut i vårvädret och försöka påskynda våren ;-) Vi hörs!

Kram Ingela

Petit Eyekiss sa...

Tack för dina ord idag.
vi kanske är många som gått igenom en hel del under åren. Kanske inte så dramatiskt som du fick det , men händelser som sätter sina spår.
Min dag i går var helt underbar. Jag är fortfarande euforisk. Vilken liten STOR man , vilka musiker , dansare och luftakrobater! Sista kvarten så stod hela publiken på Cirkus upp, och sjöng med och klappade. I dag har jag så ont i mina händer och armar (tål repetiva rörelser dåligt) så det är lite svårt att få till skrivandet.Men det var det värt!
Ha en skön söndag, även om vädret är lite slaskigt. Ljuset finns där i alla fall
Kram
Elisabeth

Ingela sa...

Hej Elisabeth! Så kul att det blev lyckat igår. Han är ju fantastisk denna kille. Och efter vad jag förstår så var det inte slut med det utan det var liksom hela rekvisitan! Kul att göra detta tillsammans med din dotter dessutom! Så nu har vi fått undan en del av snön runt uterummet, allt för att hindra översvämning därinne. Nu har jag gått in börjar känna det i ryggen och det är ju inte så lyckat. Annars riktigt skönt i solen var faktiskt tvungen att hålla med en tjock tröja i värmen. Ha en bra dag själv

Ingela sa...

Hej Lena... har funderat på det du skrev och jag tror att jag tolkat dig rätt eller...? Visst är det så att allt det man läser och... egentligen allt man gör fyller ett behov... Och det menar jag kan ju skifta från gång till annan och hur man uppfattar det är ju delvis upp till en själv. Härligt att det då finns möjlighet att välja. Det är ju därför som det är så skönt med en mångfald av olikheter... Läser också gärna dina inlägg och njuter verkligen av dina målningar som för mig väcker olika och behagliga känslor.

Har du funderat över att det kunde vara roligt med en tanke, en dikt eller liknande till din utställning. Kanske någon annan som gör något i annat material som harmonierar... för mig ligger glas nära. Det känns skirt och så uppfattar jag målningarna