JYCKAR och FÅR

... jag bjuda på dans och musik:



Saken är den att på gårdagens ALLSÅNG på Skansen uppträdde en grupp som kallade sig för Amadeus group... skickliga och roliga och då jag sökte på Youtube fann jag inget av dem men däremot en tjejgrupp som kallar sig detsamma.



¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Efter ett litet ryck utomhus dynor och sängkläder från lille vojnen på luftning... Den ska vara uppfräschad inför besiktning i nästa vecka. Hoppas att det hjälper. Vagnen är en Kabe Rubin 1979, så den har en del år på nacken. Men man kan vara fin ändå, eller...


Vad säger du Eva-Katrine kanske en minitur till Öland så kan Charlie hanka på...? Vi gillar ju djurparker du och jag eller... (Skansenbesöket gav mersmak)?

Detta året känner jag att vinden blåser emot Öland, låter intressant med guidning Kerstin. En tur till Österlen är given, inte omöjligt att vi då landar till i Västanbäck. Men då hör jag så klart av mig! Kanske kommer vi så att vi får se hur "sjöjungfrun Jacobsen" stiger upp ur havet. Själv har jag inte ens varit i närheten av vattnet Brittmari... då jag hörde grabbarna berätta att det var 14 grader i helgen så huttrade jag av bara tanken. Vi har väl badkar vetja!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Så klart har jag gått inspektion i trädgården denna morgon Nu ser jag en knopp på näckros som sticker upp ur vattnet och en strax under vattenytan... kolla noga så ser ni den kanske också mitt i bilden :-) Tror att den kan vara djupröd i färgen. Din skojare där Kerstin; " Jag måste nog lägga mig på mage och se om jag kan se någon näckrosknopp på väg upp ur djupet". Det låter så komiskt då du säger det... ändå är det ju faktiskt så jag själv gör åtminstone nästan...


... och visst förvånar naturen, här kommer en vatteniris och en toppklocka utan att ha blivit placerade där...

På samma bild blad av Astilbe, Smörbollar, Randgräs, Storbladig Funkia (Funkia är en av mina favoriter tror att samlaren i mig går igång här).

Sedan har jag bundit upp dina Krasse Eva-Katrine... och som vanligt hjälper Charlie till. Minns inte när de ska blomma, vi får väl se, bra att de väntar tills du kommer hem!

Rosorna igår var från promenaden min, våra är inte så många men naggande goda och garanterat väldoftande. Blogger föredrar fotot på det här hållet... men jag vet inte jag. Efter ett par försök tvingades jag ändock ge med mig!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Kvällens aktivitetskurs på Tinas hundkurs ägnades idag åt agilityövningar, cirkuskonster och andra vardagsaktiviteter. Det kommer säkert någon bild här imorgon... men nu är det dags för bingen!

Charlie berättar:

Slalom "lätta bananer" eller om vi uttrycker det som så, det "gick som en dans":

Vi gick balansgång på telefonstolpar innan boulesällskapet dök upp. Men då var jag så på hugget och hade svårt att koncentrera mig så jag trillade ner "stup i kvarten". När "bullarna" dykt upp...

... fortsatte vi på bänkar... konstigt för det här med höga höjder gick bättre. Men det gäller att ta det piano ändå var det små avgrunder mellan bänkarna då gällde att hålla tungan rätt i mun. Ja, jag trillade ner första gången, men skyndade mig upp så ingen skulle se något ;-)

Matte och husse tror att jag har damp och faktum är att då har man inte avståndsseende ... men jag tror faktiskt att det kan vara så ändå. Jag har minsann hört att hundar inte har det överhuvudtaget... Men godis är gott och vad gör man inte för att få det?
Men det finns det som man inte gör ens för godis... matte säger att hon förstår mig för hon gillar minsann inte heller att få vatten över huvudet!

Skrammellådan var jag inte särskilt intresserad av för det skramlade alldeles förfärligt då man skulle ha tag i korvbitarna.
Men det säger matte och husse att vi ska träna mer på för att jag inte ska bli så där ängslig för ljud som Lucky var. Jag undrar vem Lucky var, ibland hör jag Lucky hit och Lucky dit. Förstår så mycket att han måste ha betytt mycket för matte och husse. Så älskad vill jag också vara. Jag kan bara vara mig själv så de får ta mig som jag är...

Nog och NU vill jag ha den där godisluktande korvslicen...

Tunnel var då ingenting svårt vare sig den som man kunde se rakt igenom eller den här som kursledaren sa kunde vara knepig. Kalle verkar med fasa minnas hur han som 11 åring skulle försöka få Lucky att gilla denna. Dit nådde deras lilla Lucky aldrig även om han väl gjorde det... synd för annars var han snabb som blixten och smidig som få berättar de. Jag tycker att det är orättvist att jämföra.

Inte heller den här ringen som jag hoppade igenom massor av gånger. Då var det mer problem för matte för hon var då inte med men kameran en endaste gång. Till slut fick vi ge upp. Jag var helt enkelt för snabb för henne.



Ja efter all lek då jag och kompisarna var mer eller mindre uppspelta var det dags för våra mattar och hussar att samlas i ringen. Kan ni tänka er då blir jag och mina kompisar tvugna att ta det lugnt

... medan de pratar och pratar om hur de ska kunna variera aktiveringsövningar. Och tipsar varandra om hur vi kan ställa upp i trädgårdarna med gamla däck att gömma godis i, backar att gömma godis under... det finns inget som begränsar (mer än den egna fantasin) säger Tina ja, jag gillar henne... det märks då att hon brinner för oss hundar.

Att ta det lugnt och fokusera... det är svårt. Jag brukar slicka frenetiskt på mitt metallspänne på halsbandet. Det gillar inte matte och husse, så då väcker jag deras uppmärksamhet. En kompis försöker hela tiden att få igång oss andra genom att skälla och ha sig... ibland kan vi andra inte låta bli att nappa... det är som i skolan säger matte. Sen finns så klart även klassens ljus, men alla har sin charm och de lite bångstyriga är ofta de som man minns bäst ;-)

Nu är det dags att åka hem. Jag har haft kul och längtar till nästa gång och det dröjer inte så länge. Ja, jag älskar odelad uppmärksamhet och det får jag här om inte hela så åtminstona det mesta av tiden. Matte och husse pratar hela vägen hem hur nyttigt det är för mig att vara bland andra hundar på mina och deras villkor... PYTTSAN!