Köpenhamn och Dylan

... here we come... ja så bär det då strax av på vår lilla vacation. Här kommer så småningom mera... än är dessa båda dagar (sön-mån), ett eller ett par oskrivna blad...

... våta vägbanor och det regnar så smått. När vi kom till Kristianstad såg det ut som om det hade skvalat än mer. Men, sol i hjärtat... sol i sinnet hade inte svårt att tränga bort muliga tankar till förmån för förväntningarna. Och i Lund hade molnen skingrats och solen mötte oss. Efter att ha löst ett par sudoko i Aftonbladets bilaga så kändes det om möjligt än bättre... (jag har väl berättat att siffror är min akilleshäl efter stroken?)
__________

Irene (9.40): :-D Då är vi två som har sovit som stockar i natt...igår fanns det ingen hejd på mitt sovande. Fast det känns som att det blir en repris av gårdagen idag... önskar er en underbar dag...
__________

Ann: "Disigt och runt nollan. Maken varit ute och släckt elden, det sista bara pyrde och rök.
 
Vaknade lite senare än vanligt, inte sovit bra sista tiden och började så att säga ta in förlorad sömn redan igår kväll i soffan under pågående deckare...
 
Igår efter frukost ut i "michelinmundering" och vi samlade ihop skräp från uthus och gömmor och körde till eldhålet som redan var fullt av renoveringsbös. Eldhålet är ett stort och djupt hål maken grävde på en åker när vi börja renovera här, kanske 1,8 m djupt och 10x3 m, och vi tände på och matade med mer skräp vi körde med fyrhjulingen och dess släp och trots legat blött över säsongen och att det kom regnhagelsnö tog elden sig och brann fortsatt stilla i ett bortre hörn när vi gick och la oss igår. Idag bara pyrde det av blöta gamla tapeter och hålet är nästan rent så maken skyffla jord över och kvävde glöden. Vi försökte kring jul tror jag det var att elda men det ville sig inte då i blötan. Igår bra väder och vind.
 
Jag in vid lunchtid, tvätta mitt "michelinställ" (termobyxor, gammal täckjacka, gammal halsduk och pälsöron) och fixa lätt middag, det blev pasta och köttfärssås med sallad och maken passade elden, tvättade lastbilen. Efter dusch och mat hamna vi i soffan med TV:n på, men ingen tittade, vi var så borta knapp timme att det var knappt vi kom till sans när telefonen ringde vid tre...
 
Jag måste berätta, har en god, god vän i Norge bekant sen släktforskartiden, vi har hälsat på honom när vi är i Strömstad genom åren, och han har varit hos oss också nu på senare år när han träffat dame och nu gift sig. Det var längesen vi hördes av, faktiskt längesen för allt sånt. Jag fick igår ovanligt mycket spam på gamla epostadressen, gick till webmail och läste om att ändra inställningar till nåt spamfilter och gjorde så, fann ett sparat mail från 2007 i en mapp och vb till min nuvarande adress med hans emailadress så jag inte tappar bort den, tänkte jag skriver en rad till veckan. Och så ringer han på eftermiddagen!! Sån där tankeöverföring du vet, inte pratat, mailat eller setts på hur längesen som helst, så hittar jag adressen på morgonen och på eftermiddagen ringer han :-)
 
Vi tog en tur till kyrkogården sen och tittade igen på graven och alla fina blomster, rena aprilvädret med snö och sol, sen till kiosk efter tidningar och hem till TV och tacos.
 
Ha nu en härlig DYLANdag!" 

... Det här SMSet kom i mobilen strax före tåget och Mats och jag susade "över" sundet:



__________ 

Idag klarade jag tom bättre av att åka ner i tunneln. Alltsedan den där tunnelröntgen när jag fixerats och sedan inte fick röra mig på en timme medan det knackade och bankade (jag talar om röntgen), har jag väldigt svårt att vara instängd. Några minuter till och jag hade blivit fullständigt desperat. Enda anledningen till att jag kämpade för att hålla mig lugn var för det faktum att jag för allt i världen inte ville behöva göra om det.
__________

Även i Köpenhamn sken solen... men i skuggan var det kyligt vid middagstid... höll man sig bara på solsidan av vägarna så var det skapligt skönt. Ja, det var fyra år sedan jag var i Köpenhamn sist och besökte Vårfrukyrkan... Nu gick jag på känn och mina fötter hittade som av ett under raka vägen dit.



På vägen passerade vi ett ställe med uteservering. Som jag inte kunde undvika att föreviga med min mobilkamera.



__________



Vor Frue Kirke är Domkyrka i Köpenhamn och utanför, tänker vi, ser inte själva kyrkan mycket ut i all sin enkelhet... men denna bild där den klarblå himlen framträder tydligt nästan som ett tecken får oss att ändra oss...

... föstärkt av våra första steg in dit; man måste bara känna det underbara lugnet som vilar i rummet! Och mycket säkert pga. just detta enkla. Åtminstone jag förloras i denna, som står i bjärt kontrast till sirlighet







Jag har inte kunnat glömma mitt förra besök där. Det är en kyrka med genomgående ljus inredning, prydd med Thorvaldsens vita apostlastatyer utmed väggarna, längst fram Kristus... och som pricken över i:et underbara ljud från orgelpiporna... Skönt bara att slå sig ner i en bänk en stund och att känna atmosfären. Titta och lyssna och fundera över kvällens musikkontrast...









IDAG samma sak! Precis innanför dörren i en vacker hörna plats för ljuständning och bön... Vi stannade upp en stund skänkte tankar åt våra nära och kära.


Och fortsatte så in i kyrkorummet som påminner om Roms Panthenon. Blev intresserad av den här Thorvaldsen och måste leta upp fakta om honom framöver.


NU HAR SJÄLEN FÅTT SITT ...
__________

och vi gick med lätta steg ner emot ströget. DAGS FÖR KROPPEN... Det doftade ljuvligt från ett bageri och vi dök in, allt såg ytterst frestande ut, mängder av nybakat av alla de sorter och modeller. Ut kom vi med färdkost, en skulle det visa sig sagolikt god och ännu ljummig ljus bulle och en pizzabulle.


Efter att ha passerat "kastellet" och kanalen med inbjudande båtar...





... slog vi oss ner på en bänk i solen invid vattnet och bröt vårt bröd. På kanalen passerade precis en öppen sightseeing båt med turister i solgasset... Känner ni stämningen? ... Alltså såna bullar måste vi försöka baka själva... Den krispiga ytan med det mjuka innankråmet. Vad kan vara hemligheten? ... kanske stor med mycket jäsning???

Ann: Bröd hittat online tips: "Om du vill ha en härligt hård och krispig yta, spruta vatten över bröden med en blomspruta medan de gräddas.

Tag ut bröden men lägg ingen handduk över utan låt dem ligga fritt så behålls den krispiga ytan.
---
... Jag fick tips en gång att ha temp högt först, i med bröden, hysta i en dl vatten som ångar och sänk temp till receptnivå efter några minuter.

__________

Våra planer (eller mina) var att vi skulle använda apostlahästarna för att ta oss till hotellet och lämna av våra saker. Det visade sig vara mellan ½-1 mil, och imorgon har vi kanske träningsvärk säger Mats, men det är i så fall smällar man får ta :-D

Alltnog vi kånkade, gick, och vi gick, och vi gick... cyklisterna susade vid sidan av oss och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag då inte hade klarat av att bo i en sådan storstad dagligdags. Tänk att hela tiden behöva vara så på sin vakt. Inte lätt när man har problem med balansen och är van att ha space runt sig... Vi gick och så även solen och molnen tog vid.




Ju närmre Sydhamn vi kom desto skitigare omgivning med massor av klotter överallt.







Rätt snart tornade hotell Scandic sig upp framför oss. Det var vårt hem för en natt. Skönt att vara hemma och kunna kränga skorna av sig.







__________



Vi hade precis botaniserat funnit ett par mindre glas på fot och dukat upp vårt medhavda rödvin på vårt lilla glasbord...





... när det knackade på dörren. Vi tittade förvånat på varann... det visade sig vara Roomsservice. ANNA-KARIN så klart, hon hade ordnat så de skulle komma upp med ett riktigt gott rödvin och två tjusiga kupor till oss...

Efter dusch, mys, på med "finkläderna"

__________

... sedan taxi in till centrum. Ja vi slog på stort både dit och hem, det tyckte vi att vi kunde unna oss efter vår långpromenad. Vi åkte till centrum med en trevlig chaufför som berättade att Sydhamn började rycka upp sig och bli ett bra mycket bättre område och han rekommenderade en italiensk restaurang som skulle ha superb mat. Men, just ikväll 360 dk (PER MAN!)och endast en rätt att välja på. Vi konstaterade att anledningen måste ha varit närheten till Arenan...

... vi gick vidare passerade Arenan och kön som redan börja ringla utanför... blev visade till ett annat ställe en liten bit iväg. Det visade sig vara inrymt i en rätt mysig lokal, men med mat tillagad utan kärlek. Vi kunde definitivt ha lyckats bättre. Dock Risotto med kyckling (för 150 dk per skaft)... en rätt som iaf. vi i stort sett levde på under slutet av 70ies.

En alltigenom tidenlig kväll hade tagit sin början med andra ord.
__________

Bob Dylan

Utanför Arenan (kl. 19) ringlade kön med andra förväntansfulla ungdomar långt ner utmed gatan . Men, när insläppet började så gick det snabbt att komma in och för oss att ta plats. Kön fylldes på hela tiden och det var just detta som vi kunde sitta och studera under den närmsta timmen. Det skulle visa sig att Arenan i Köpenhamn svalde en massa människor. Och både Mats och jag älskar att sitta och kolla på hur lika och olika vi är. Det skulle visa sig att ett stort antal medelålders hade ansträngt sig med färglada detaljer och konstfulla utstyrslar... och visst skulle man som du sa Anna-Karin kunnat ta ett "hippieband i håret :-D

Det visade sig vara en inspirerad och efterlängtad Dylan som så småningom tillsammans med sina musiker äntrade scenen. Den nu drygt 65-årige musikern kom att bjuda på sig själv och för oss under två timmar. Men vem var det? Avsaknaden av storbilds-tv fick oss att under lång stund undra (man borde ha haft en teaterkikare med sig). Var det kanske mannen helt klädd i svart med gitarren i högsta hugg? Efter en stund av skärpt blick och uppmärksamhet, som kändes som ett pedagogiskt trick, konstaterade vi att det i stället måste vara mannen vid keyboardet... han som hade vita kläder och vit hatt.

Det roliga är att han spelar sina låtar ibland på gränsen till oigenkännlighet. Efter 40 år gör han dem till något nytt. Med det markerar han säkert att han vill förnya sig. Generellt kan man säga att låtarna var långa, med instrumentella inslag förutom gitarr, munspel och keyboard… kul inslag som fiol och kontrabas. Den gamle Dylan still going strong i musik som är full av känslor och med en rostig ”whiskey”-stämma stämmer han upp i en musik som stundtals svänger rätt bra

Den här gången rörde han sig på scenen. Annat var det den där gången när både du Ann och jag såg honom sist i Christinehof. Ja såg var ju mycket sagt bakom den där huvkappan...

Avslutet Blowin in the wind tolkar jag som att han önskar markera att tiden nu är en annan. En del är lika; texten som vi minns, tonerna var tonade, liknande men ändå inte riktigt lika. Liksom Dylan själv färgade av en ofrånkomligt förändringens vind.

Sent i april 2009 släpper Dylan sitt nya album ”Together through life” med 10 nya låtar. Det är så sant som det är sagt Irene, denne musiker är Still going strong!

Jeanettes kommentar: "Härligt med eran tripp att se Dylan! Ett minne för livet. Vår son Tommie är en av hans stora fans i Sverige och han var och såg honom när han var i Stockholm sist.
Janne (maken) och sonen Tommie var och såg 'The Hwo' på Globen när de var där för ett par år sedan, dem gillar de bägge två:-) "