Kärt möte

... så blev det tisdag... skulle tro att vi är rätt många som drabbas av vårtrötthet. Det är så mycket man vill nu då ljus och annat kommer tillbaka, men det är tufft och ställa sig i givakt sådär på en gång... ungefär som att resa sig för snabbt från badet ;-)



**********

Det här kortet sitter också uppfäst på anslagstavlan framför mig så färgrika anemoner. Glad att jag med det kortet kan påminna dig om att få fröer i jorden Lena! Det är mycket man ska...








**********
Klockan har rusat iväg snart blivit halv 8 och nu sitter jag på andra våningen med näsan vänd utåt anrika kaserngården numera Röda korsets lokaler, länsstyrelsen någon restaurang och lite annat smått och gott. Det är ljust ute men vädret är idag rätt grått, men marken bar. Kan ni tänka er någon vitsig elev har skiftat m och n tangenterna på bordet och vad det kan ställa till ;-)


**********

Ha så kul nu på Ullared Ann. Längesedan vi var där Det känns inte så angeläget nu då barnen har blivit stora... dessutom en utav oss (gissa vem tycker det är jättekul med shopping den andra går in i EN butik ber expediten plocka fram lämplig dress ;-)


Hoppas på att få höra något om din resa och dina fynd.


**********

Fläsk och löksås nejmen så smarrigt! Då Mats och jag dejtade för några månader sedan landade vi på restaurang Kvarnen... vi blev då serverade denna goda maträtt som tyvärr man äter alltför sällan.

Det påminner mig om att det också var ett tag sedan vi hade kokt potatis, rårivna morötter, stekt falukorv med vit sås och riven färsk pepparot i :-))
... och så pratar du om sill Elisabeth. Snacka om matnoja...

Det var en intensiv förmiddag på jobb...

... så på hemvägen landade jag till på Domus inköpte dill och sillfilé som vi ska ha tillsammans med päremos ikväll samt falu från Näsby chark samt en pepparot morgondagens meny, fläsk och lök till löksås på torsdag... soppan har vi ju redan tullat på ;-)


*********

Inom Hemtex där fick jag syn på textilläraren från tiden på Kultorpsskolan. Det var där det hände... och där jag därför aldrig kunde sätta min fot sedan. Hennes ansikte sprack upp i ett brett leende och det var så jag också kände det. Plötsligt bubblade det i mig, vi pratade... och pratade... ja säkert i tre kvart pratade vi.

Vi ventilerade allt som vi hade haft... den där glädjen... hur roligt arbetssätt detta hade varit för oss alla. Att det säkert var ett minne för livet för såväl barn som personal.

Men, det hade aldrig blivit som förut efter att jag så abrupt och tragiskt ryckts bort från gemenskapen. Förutsättningarna blev annorlunda, även om de andra fortsatte till en del så försvann en hel del av det där som jag nu ska försöka mig på att beskriva:

Det fanns liksom inga gränser för vart kreativiteten förde oss, vi nådde utan att riktigt vara medvetna om det oanade höjder. Vi var ett mindre arbetslag från grundskolan ett från grundsärskolan som tillsammans med textil och träläraren samarbetade. Det fanns massor av samlad kompetens praktiskt och teoretiskt. Det fanns alltid någon som kunde instruera oss andra. Ja ni hör jag blir helt lyrisk bara jag pratar om det så mycket var rätt och så blev det så fel. Man skulle kunna säga att det sen fattades något för att hjulet skulle fortsätta gå runt...

Är det inte märkligt att ämnet (delvis) precis har varit på tapeten här på min blogg. Bara för ett par dagar sedan var det. Så skildes vi men båda på det klara med att vi bara måste försöka återförenas tillsammans med övriga från den tiden. En hel lördag vår och värme spånade vi... kanske ute på Svens fält med får? För att kolla om lägret som vi byggde finns kvar... praktiskt jobb med ull i det fria... precis som då, där var vi i lägret samlade växter och färgade garn... Det finns ju ingen ände på vårt resonemang, plötsligt var vi där nästan ute i det blå.

Som Birgitta sa jag tror inte riktigt ledning och andra förstod vilken nyckel vi hade hittat... det som så ofta saknas i skolan av idag. Det fanns något för alla där man kunde hämta kraft till övrigt kunskapsarbete.

Ännu då jag satt på bussen var jag alldeles uppfylld av det här som jag har svårt att sätt fingret på eller för den delen ord på... och för den delen har jag haft svårt att lägga undan tankarna.

En god Charliepromenad blev det i riktigt vårväder. Solen sken och fåglarna kvittrade. Min första tvätt utomhus har torkat och nu hänger där ännu ett par maskiner på snurran. Det är väl en vårtecken så bra som något. Sen har jag lurat en timme och känner mig vid det här laget rätt utvilad.

Patti Smith är en av våra favoriter och just den här låten tycker vi är en höjdare :-)




Ja du där ser man härlig musik!!!