... ett försök till att knyta ihop veckotankar: 
För ett par dagar sedan under inlägget "orden i fokus" skrev jag mina tankar i diktform, ämnet var förlust och sorg... En oundviklig följd av relationer och där någon bryts.
Hur man upplever och visar är liksom allt annat individuellt och beror naturligtvis också på hur våra relationer sett ut. Hos alla är det en inre process som om vi generaliserar följer en trappa. Det måste få vara dessa inre processer och det måste få finnas plattformar.
Den yttre världen beror av den inre och genom att lyssna aktivt och lyhört har vi själva och vi i omgivningen möjlighet att uppfatta ledtrådar (budskap) som visar vägen till kärnan. (Kommunikation)
Vad pratar vi om?
Pratar vi om det som berör oss?
Det här med kommunikation är ett intressant ämne ibland finns det verkligen inga ord och i det här sammanhanget vill jag citera Caroline Krook som har skrivit några träffande rader:
Håll om mig...
Det enda jag förstår just nu
är din kroppsvärme
Orden Du säger hör jag
men meningarna går i sönder
och jag uppfattar inte innehållet
Men jag förstår
när Du stryker handen
över mitt hår
och låter mitt huvud ligga i Ditt knä
Vilken bild har vi av oss själva (och nu är vi inne på självbild) ?
Vem vill vi vara förebild för?
Vem vill vi ska se upp till oss?
Hur många av de relationer runt omkring oss får båda parter att utvecklas? 
I det goda mötet möts vi så att säga på golvnivå och för att göra det måste vi söka den andres intressen och utifrån dem hitta ett gemensamt område där vi kan "leka". (Inflytande)
Då kom vi osökt in på kunskap och det är väsentligt att fråga sig
Vad kunskap är?
Om någons kunskap är viktigare än andras?
Vad är det då som gör att relationer utvecklas?
Då vi har svarat på dessa viktiga frågor tänker jag att vi sitter inne med viktiga ledtrådar till hur mötet kan utvecklas genom viktiga förändringar. Det utspelar sig på individnivå såväl som på gruppnivå.
Vad är det då som får en grupp att utvecklas? (lite samma fråga)
Ömsesidighet?
Respekt?
Förändringen blir ingenting värd utan gensvar. Den måste få kosta på annars blir den bara ett ord utan innehåll och mening. Det är så sinnrikt att märker vi att något positivt har hänt så har vi lyckats förändra oss ;-)
Viktiga förutsättningar för hur vi fungerar tillsammans
KUNSKAP
SJÄLVFÖRTROENDE
RELATIONER
INFLYTANDE
Nu är det paus och avkoppling som gäller med
En dag så såg jag dig på nytt
En dag var vänskapen förbytt
En dag var ingen mer sig likt
En dag då var det bara jag
Tänk om du kände det jag gör
Tänk om du följer och jag för
Tänk om vi båda väntar på, att jag ska se och snart förstå
Allt som jag kan vinna om jag vågar
Jag vill ju vara sann mot dig och fråga
Bara för en dag, kan vi tro på kärleken
Bara för en dag, var jag plötsligt med än vän du och jag
Bara för en dag
Tänk om pasion kan växa fram
Tänk om din vän kan bli din man
Tänk om vi båda letat där, nån annanstans, att du var där
En dag för mig att våga se
En dag att känna något mer
En dag för oss att kunna ge
En dag men tänk om allt du vet
Allt jag kan förlora om jag vågar
Jag vill ju bara kyssa dig och fråga
Bara för en dag, kan vi tro på kärleken
Bara för en dag, var jag plötsligt mer än vän du och jag
Bara för en dag
Om allt som jag kan vinna om jag vågar
Jag vill ju vara sann mot dig och fråga
Bara för en dag, kan vi tro på kärleken
Bara för en dag, var jag plötsligt mer än vän
Om bara för en dag, kan vi tro på kärleken du och jag
Om bara för en dag
Om bara för en dag
3 kommentarer:
Hej!
Oj, vad mycket du tänker och lagom tills jag läst allt, så kommer jag till... nu skall vi ta paus. Hmmmm.
Ja, det blev många tankar det går inte att reflektera över allt på en gång.
Satt förut och lunchade då starka känslor kom över mig, kom på att jag sminkat mig idag, inte smart att grina då, jag tänkte på en själsfrände, en underbar vän och min far, båda dog för några år sedan vid ungefär denna tiden.
Man kan ju tappa relationer på andra sätt också och som kan vara så smärtsamma. Vad är vänskap? hur länge räcker den? vilka värden är bestående?
Ang. kunskap så är all kunskap värdefull på olika sätt, ta kroppen t.ex. varje liten del fyller en otroligt viktig funktion och som tillsammans bildar en helhet, en fungerande organism.
Det är viktigt anser jag, att det jag gör, gör jag för att jag själv väljer att göra det, då behöver jag inte förvänta mig att någon skall komma ihåg det jag gjorde. Gör man saker för att man tror att man skall få något för det, så lurar man sig själv.
Ja, det var tankar du väckte hos mig och som jag hade just nu.
Kram på dig.
Ja du Gudrun... det är verkligen så att ibland blir det nästan för mycket även för mig. Som annars har sådant behov av av att nyttja mina celler. Då kommer jag in i det här "stimmet" eller snarare tillståndet av stiltje som jag vill kalla för hjärntrötthet... Då finns det inga genvägar, endast vilan kan reparera och restaurera. Ytterligheter som båda är lika viktiga för att fungera.
Det här med relationer som bryts, saknaden både efter dem som betytt olika saker för en så hårt förknippade med minnen så det värker inom en länge länge personer som man själv har behövt, tryggheten allt...
Det är ju verkligen så att ex. parrelationer ibland är så starka där man delar allt så att saknade då någon försvinner för glädjen att leva vidare försvinner hos den som blir kvar.
Det här som du berör själsfrände... en så härlig känsla att vara på samma våglängd att kunna börja prata om något och nästan veta var du har den andre. En känsla som man nog bara kan definiera om man har upplevt den... tror jag... som har denna förmån. Mycket handlar det nog om att våga visa sig riktigt för någon och där detta är ömsesidigt. Att våga visa sig är tror jag något som många upplever svårt det gör man inte för många. Att lita på någon så fullt ut/ att förlita sig till... nästan något religlöst över känslan. Intresset för varandra, omsorgen att dela glädje och sorg.
Hmm... man kan tappa... skriver du... och jag tänker när någon i "nödens stund" visar vara något helt annat än det man förespeglat sig. Det gör obeskrivligt ont. Ja, man kan bli så sårad att det blir svårt med kommande relationer. Men det kan också visa sig att där helt plötsligt träder fram någon som man inte tidigare har insett vara den där trogne vännen. Så det där med vänner som kommer och går det finns. Det andra med självfrände det kanske vi bara får förmånen att uppleva någon gång under vår livstid.
För mig är kunskapen inte heller självklar inte så att man kan peka på den och säga att så är det. Kunskapen är föränderlig och för mig handlar det om känna ödmjukhet och respekt inför detta. Det här sista du skriver är jag beredd att skriva under på rakt av men vad jag då syftar på det dryftar jag inte i detta forum. Det finns saker som man delar endast med någon kanske sin livspartner, självsfrände eller behåller för sig själv.
Kram på dig själv nu är det strax fredagskväll och jag längtar efter igenkänningens glädje tillsammans med min partner samt små korn av överraskning :-)
Kram på dig själv
Vilka fina ord och tankar du har Ingela.
Det är som du säger kommunikationen skulle man kunna diskutera hur mycket som helst men idag tror jag du slog alla rekord.
Om man inte orkar använda ord så är det underbart att ha den här närheten till andra männniskor. En hand som stryker över ens huvud eller kind säger oftast lika mycket eller mer än ord ibland. Och ibland orkar man ju inte kommunicera på annat vis heller.
Du det här skulle vi behöva prata om över en heldag och ett antal kannor kaffe :)
Så jag önskar dig en härlig lugn och skön kväll.
Det är fint attt läsa dina inlägg
Kram Lena
Skicka en kommentar