Självbild

Vem skulle du vilja vara frågade Ulrika i dagens inlägg http://ulrikagabriel.blogspot.com/2010/03/vem-skulle-du-vilja-vara.html
…

Vilket ju var lite märkligt eftersom det tangerade ämnet som jag gick och spånade på som dagens inlägg på min blogg.

Hos dig Ulrika så nappade jag på två andra kommentarer att det skulle vara nyttigt att prova på att vara någon i närmsta omgivningen, för även om man själv bäst vet vad man är så är det inte säkert andra uppfattar det så. Det enda redskap vi själva har är att visa oss själva och andra att fråga...

... ett barn på 5 år ställer i snitt 400 frågor om dagen och frågan är om inte detta är det som håller igång en relation. Därför är det viktigt att vara nyfiken, tänka efter utan att göra anspråk på att sitta inne med sanningen.
Jag liksom många andra dröjde med svaret, men det dröjde inte särskilt länge till att jag insåg att jag inte vill vara någon annan än mig själv. Samtidigt medveten om att det är komplext eftersom jag idag fortfarande sörjer mig själv... det vill sägas den jag var förut ... i vissa avseenden... men ska jag vara ärlig så vill jag inte heller vara utan andra bitar ;-) så "summan av kardemumman" är ändå att jag utan tvekan föredrar vara mig själv. Vilket ju faktiskt förenklar saken ;-) Det finns ändå så mycket att jobba med att lära sig, lägga till/förbättra och försöka skala bort. Så visst har man nog att göra ändå ;-)

Visst är vi den som känner oss själva bäst, den som vet erfarenheter och som har bakgrunden, men samtidigt bör vi fråga oss;


Vem är det vi ser då vi kollar på oss själva?
Genom att kolla i andras spegel kan vi bli ännu bättre... bli medvetna och ärligare om oss själva. Men då menar jag är det viktigt att ställa frågor som är öppna och att vara beredda på att ta emot svaren; anamma eller förkasta…