Jag blev nyfiken vem denna Wahl och vad hon har för bakgrund. Det visade sig då jag googlade hennes namn att hon har skrivit en bok som heter Kärleksbarnet och en som heter Hungerflickan.
I hungerflickan berättar hon om det bemötande hon fick som 18 åring av personal på barn- och ungdomspsyk. Läkaren där beskriver hon som en ängel medan resten av personalen som trots sin utbildning inom psykiatrin behandlade henne som om hon vore en lögnare ja, rent ut sagt mobbade henne. Naturligtvis satte detta djupa spår, en grundplåt, det var som om som om hon saknade en själ.
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/search?q=Missbruk
Vändpunkten kom då en vän en dag fällde följande kommentar:
"Vet du de säger att ögonen är själens spegel.Och någon som har så vackra ögon som du måste ha en vacker själ".
Efter det förankrad i en övertygelse att det är i ögonen man ser vad människorna går för. Ibland kan det räcka med någon som ser och bekräftar, får en att fundera och att välja. Är det värt att ta striden?
DN den 15/4-10 skriver Alex Schulman en artikel i Kultur& Nöjesdelen och med sammandrag som följer:
Det sägs att bloggarna sätter agendan för samhällsdebatten. I själva verket är de ointressanta och betydelselösa. Alex Schulman, en av landets mest namnkunniga bloggare, gör upp med ängsliga mediechefer som lagt sig platt för tekniken och ungdomen.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/schulman-blogg-1.904970
Det är ett annat ämne! Men däremot intressant :-)
**********
Idag satt jag en stund med omdömen om böcker varav Silverfisken var en, och där författaren är Sofia Rapp Johansson.
Silverfisken är en gripande bok, en lyrisk monolog om att överleva i en miljö, det egna hemmet. Det som borde vara den största tryggheten är den värsta fienden. Utan mellanväggar utsätter författaren oss för det lilla skyddslösa barnets skakande upplevelser av en obegriplig värld.
"Drömmer att jag är långt borta och att jag är frisk, pappa klär av mig och jag blir en silverfisk"
Denna bok lämnar kvar många tankar var finns människovärdet? Vad kan få en människa att bli så grym mot sitt eget kött och blod. Hur kan det finnas så mycket grymhet i världen?
Hennes andra bok; ”Tills skulderbladen blivit vingar” är andra boken i denna serie.
Båda böckerna är mycket gripande men skildras på olika sätt.
3 kommentarer:
Hej min vän!
Jo nu är jag hemma, har jobbat och grejat hemma med massor av tvätt och sånt som sonen ska ha med sig i flytten imorgon.
Jag är ledig från städningen i morgon men ska ju hjälpa till med flytt och sen ska jag till FK en sväng, kul.
Vilka spännande böcker du pratar om idag. På svaret om hur man kan behandla sitt eget kött och blod så orättvist säger jag bara att de som gör det har de största problemen själva. Jag tror helt enkelt inte att de kan bättre än så, kanske har de också blivit illa behandlade själva och då fortsätter det så.
Tänk om alla kunde tänka så att man ska behandla som man vill bli behandlad själv, då skulle inga krig finnas tror jag.
På vårdhem finns det människor som medvetet missköter de gamla utan en enda tanke på att de själva kommer att bli gamla en gång. Ja det där ämnet är stort, kanske får man tid att utforska lite om den boken.
Nu ska jag bara sitta i soffan och kolla på tv lite tänkte jag. Eller kanske göra ett eget inlägg vem vet.
Kram på dig
Lena
Hej vännen!
Livet kan vara så hårt. I ett tidigare inlägg som jag har haft skrev jag så här:
När det gäller bemötandet av människor och hur vi formas till de individer vi är så skrev Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas 1917.
"Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva hos människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet,
och vill kontakt till vilket pris som helst."
Det känns verkligen SÅ sant.
Kram till dig.
Gudrun: Så fantastiskt uttryckt av Hjalmar Söderberg. Minns inte att jag har läst det förut så här raktt igenom och med eftertanke förrän nu... kanske men då inte varit mogen eller haft rätt glasögon på...?
Jag instämmer det är ju så sant!
Det där samspelet bemötandet givandet och mottagandet... något som borde vara så lätt som verkar så svårt!!!
Lena: Du får nog lite tid med böcker också framöver. Fungerar du skom jag brukar det nästan bli okristligt med böcker i perioder och därefter en tid med stiltje på det planet. Man kan ju liksom inte hinna med allt! Du resonerar så klokt många av de där tankegångarna känner jag igen. Hur kan man behandla någon och ge sig på de som inte kan försvara sig om än värre? Hade verkligen varit roligt att gräva lite djupare i ämnet någon gång och då det bär sig.
Skicka en kommentar