PåskAFTON

... uppe med tuppen dagen till ära! Vitt gräs men frosten försvinner nog strax nu när solen håller på att stiga. Huset är rent och tyst ingen mer än jag vaken, inte ens katten.

Vi har pratat om att ta en mindre konstrunda lite senare. Och så en imorgon då Anna-Karin också ska komma.

Dagens tur färdas vi eventuellt ut om Nävlinge där farmor Ellys barndomshem låg. Mitt i byn ligger Vita skolan det var där som Elly gick i småskola. Detta var en lycklig tid har farmor berättat ett stenkast från hemmet i Rammen där gick bla. Elly och hennes syster Ruth... och kanske är deras kusiner också med, som bodde nära dem. Det är far Nils bror Pers pågar.

På bilden ser ni Ellys unga fröken Anna Månsson som lär ha varit en ny och frisk fläkt. Det fanns nog två klasser för på bilden finns ju även (troligen) en lärare. Letar i minnet men det känns rätt tomt. Ja man ser ju att vacker naturlig miljö finns runt knuten. Det som många av dagens skolor saknar. En perfekt miljö för ett barn att ut och rasa i på raster. Det är en allvarsam dag då kortet ska tas säkert inte så ofta man skulle få en bild på sig själv. Allvarsam, det ser man på minerna. Storasyster Elly sitter 6:a från vänster i andra raden och hon har Ruth till höger om sig (från fotografen) i tidsenlig rutig klänning . Året? 1911?

Utställningen lär äga rum bla i ett av klassrummen och då får jag trampa det golv som hon och hennes syster gjort en gång. Kan ju säga att jag nyfiken ser fram emot att med öppet sinne se om jag får uppleva något. Det känns som om det kan dra ihop sig till något för så sent som igår trillade det in ett trevligt mejl från Lars; ättling till Hilma som var syster med Elly och Ruths mor Karin. Några små historier gav mer kött på benen på de människor och det kontaktnät som en gång var så självklara.

Just idag är det fyra konstnärer som kommer att ställa ut på platsen. Inte mycket jag vet om dem mer än att den ene som har sin ateljé i skolbyggnaden och bor i grannhuset. Det är Lena-Maria Bengtsson som nu visar sin konst tillsammans med Alf Björk, Jan Olsson och Zaida Thorgren.

**********

De här vackra tulpanerna står hemma på vårt köksbord. Buketten fick jag av Mats, och för mig är det påskpynt nog :-)



Dukarna ligger färdigstrukna och ska komma på idag.

Hemkomna efter en härlig runda. Vilken natur (!) man blir alldeles andlös ändå har inga löv slagit ut i skogarna kring Nävlinge-Adseke än.

En massa skog har avverkats strax utanför Adseke så för tillfället såg det rätt tomt men ljust ut där. Tror inte riktigt du skulle ha känt igen dina hemtrakter riktigt mor. Visserligen fint med ljuset men jag har lite svårt att förstå det här med att fälla allt eller inget... rent estetiskt gillar jag kan jag ju säga inte det riktigt. Varför körde vi då till Adseke? Jo, vår dotra Anna-Karin hade lämnat Chris Martin och Mini där och nu hämtade vi henne för att hon skulle följa med och kolla på konst :-)

Färden gick långsamt på smala slingrande grusvägar på ett ställe kom tre barn cyklande de hörde hemma på gården dit vi var påväg och de var nu ute på Påskäggsjakt. Lappar och ledtrådar förde dem vidare och de fick minsann lite friskluft på kuppen:-) Lite längre fram en bit in bland träden stod respektive och vinkade med en motorsåg i högsta hugg. En lång allé upp till Johhnys (Anna-Karins respektives) mammas hästgård. En härlig och vacker gammal gård med mycket djur av många slag.

Just nu hade de två kullar kattungar den ena kullen hade precis öppnat ögonen. Är de söta? Skulle tro det:

Hoppla inte lätt att fånga rörliga djur på bild

Vi gör ett nytt försök:

... och så lilla blyga Mini:

... och så tuffe Chris Martin:

Eftersom vi nu befann oss endast några km ifrån Norra Mellbys kyrka så blev detta nästa mål. Jodå vi fann Anna och Ola Lundhs gravsten precis innanför murarna som du sa Lars. Om jag bara haft en blomma med, men nu blev det ju ett halvt om halvt spontanbesök. Fm mf och mm.

Drängen Ola Månsson Lund från Västra Torup tog sig en hustru, pigan Anna Hansdotter och de bosatte sig på Gunnarp 1 i Tjörnarp. Ola och Annas gemensamma hemförsamling var nu N. Mellby, hemort; Fredriksberg ligger i trakten, kontrakt; W Göinge, Län; Kristianstad. Ola blev torpare och de båda fick barnen Matilda 1875 06 04 ( 32-29), Karin 1878 12 29 (35-32), Nils 1881(38-35), Hilma 1882 10 30 (39-36), Maria 1884 (41-38). Under loppet av 9 år fick paret 4 flickor och en pojke.

Enligt tidigare uppgifter dog Annas mor Christina i Tjörnarp den 1879 04 06 på Gunnarp 1 så även Annas far Hans Nilsson i det närmsta ett år senare den 1880 03 10. Detta att ha tagit sina åldriga föräldrar under sina vingar, och samtidigt vara i sin egen tid för barnafödande, verkade tufft för Anna och naturligtvis även för Ola tänker jag! Och förresten verkar det nog tufft för de flesta idag. Men länge var det i det närmaste en självklarhet att man skulle ta hand om varandra om man hade möjlighet.

De som inte hade förmånen att få en uppgift mitt i familjegemenskapen fick kanske bo hos någon släkting, ta tjänst, finna sig att hamna på undantag, fattigstuga eller var hänvisade till att tigga. Ibland skickades de fattiga husvilla runt bland gårdarna. Nästa socialreform blev att gamla auktioneras ut till den lägstbjudande.

Åren mellan 1890-1905 bodde Ola med familj på Stalltorpet-Lundstorpet (3;9). Mellan åren 1905-1915 står sonen Nils Olsson som ägare till Lundstorpet, ett namn som användes långt efter att Ola och hans familj flyttat. Ännu på 1928 års ekonomiska karta står huset under detta namn. Åren mellan 1915-1917 var Nils Olssons dödsbo ägare till ”Sösdala 15 Martins”. Kan det vara så att vår Nils Olssons fru dör då? På ålderns höst bor Karins bror Nils ensam och har ett hus beläget invid Vannarödsrundan. Det vet jag för där brukade jag och farmor mellanlanda på våra promenader året kan ha varit 1958 eller 1959.

Känns stort att idag befinna sig på denna plats. Vandrar runt i solskenet och känner igen flera namn både från mor och fars sida. Ja där vilar Gunnar (mormors bror) och hans fru. Det var han som köpte min fina Bjärtongitarr då han var uppköpare på gitarrer.

Där vilar Martin Roswall som var kyrkovaktmästare säkert även stoftet av frun Matilda (Anna och Olas Lundhs dotter) samt deras dotter Anna.

Mathilda ”Tilda” Olsdotter Lund föddes i Tjörnarp 1875 06 04 gifte sig den 21 december 1901 med Martin Månsson Roswall född 1875 05 15 i Häglinge. Den 1902 05 15 fick de dottern Anna Sofia. Åren mellan 1909-1912 var Martin småbrukare på Tågarp nr. 5. 1912 efterträdde Martin den tidigare kyrkovaktmästaren. Tjänstebostaden delade avträde med bygdens gamla skola.
Martin vikarierade tidvis både som fjärdingsman och lantbrevbärare. Man kan också läsa om en auktion efter Ola Åstradssons den 1895 09 01 vid Prästabygget. När det var offentlig ”ácktioons” som man sa, samlades folk från vida omkring för att träffas och umgås. Hästarna spändes ifrån fjädervagnarna och bands vid något träd. Fanns där inget gräs så fick de en säck bunden under mulen. Betrodda kunde anstå 3 månader med betalningen medan övriga var tvungna att ha kontanter. Det första som såldes var en järnstång. Den köpte kyrkoväktare Rosvall i Mellby för 40 öre. Han hade inte långt att bära hem nyförvärven och senare på dagen ropade han bl.a. in en kista. Där var kopparsaker och 2 symaskiner den ena bringade in 2 kr och den andra 85 öre. Ola hade varit skräddare och kläderna var av gott snitt.
En ny kostym kunde kosta 2 kronor. Hela boet inbringade 457 kronor och 30 öre varav roparen skulle ha 6 kronor. (Källa: Hammarlund A-M och Perlestam. Å. Norra Mellby kyrkby, de som levt och verkat där. 2001.)

Det var en mysfaktor att hälsa på hos Roswalls berättar faster G. som inte alltför sällan brukade ta sina cykelturer från sitt hem i Rickarum till dem. Martin var en utåtriktad trevlig man, hon minns när han kom cyklande på en skinande svartlackerad cykel med pakethållare fram. Förklaringen kan vara att han behövde denna i sitt jobb även som lantbrevbärare. Martin blev 77 år gammal och han dog 1952 02 11 medan hans och vår Mathilda dog den 1955 03 05 på Kronikerhemmet, långvården, i Hässleholm 79 år gammal.

**********

Så var det dags för skolan för att se på konst. Nu visade det sig att det var i den skolbyggnad som kom till på 1930-talet så det var alltså inte den skola där Elly och Rut hade gått. Denna ligger bredvid kyrkan och är numera föramlingshem. Allt blir inte som man har tänkt och hoppats på, that´s life...

Genomskinlig nästan osynlig får mig osökt att tänka på Tove Janssons Mumin och boken "Det osynliga barnet" även om detta mer verkar vara en vuxens kropp

Känns som om temat fortsätter för dagen...
Anonym i mängden :

En individ med antydan till ansiktsuttryck... bilden som blir behållningen efterhand som nytt material tillkommer ex. då man forskar i släkten:

Konturer sådan som har sagts och gjorts. Skärper öronen för att lyssna från dessa munnar...

Masskommunikation:

Tolkar... Kanske lågmälda förstenade rop eller... pussmun:

Åh vad jag gillade de här dropparna:

Så effektfullt med den här bränningstekniken där materialet som är keramik behandlas och fås att se ut som något annat än det är:

Ja ni ser ännu en droppe fångas av min lins:

Så enkelt och så vackert, där leran formats till grenar så förvillande likt i bränningen att man nästan måste fram och känna på stavarna för att vara riktigt säker! De är konst enkelt men säkert inte enkelt!

http://www.lena-maria.se/

Kalle kör taxi och flickorna ska ut och svänga de lurviga nu ikväll. Mats, Charlie och jag ska hålla ställningarna här hemma ;-) Millenium på tv det njuter vi på olika sätt. Jag sovande i min fårskinnsfåtölj...