Lögaredagen

Ann (7.36): "Igår flyttade lille Emil. Emil är svärföräldrarnas fyråriga rödvita charmiga hankatt. Vi har ju skött honom en kort tid i det tomma skolhuset,



... och sista veckorna har han bott inne hos oss men det gick inte så bra med våra katter, Plus & Minus, så maken har en vän på gård som skall bli Emils egna husse och vi tror att de kommer att bli jättebra team, Jonas och Emil. Det är ledsamt att också han, Emil, är borta för oss... säger lite som maken som det sista man hade kvar av föräldrarna... Tårarna rann på mig när vi skulle åka hem sent på kvällen...
 
Snyft."

Ann, jag vet knappt vad jag ska säga, jag hör vad du berättar och hur du berättar det och jag tror att jag förstår många av de där känslorna... sorg, saknad, avskedet länken som fanns kvar, rädslan för att kanske ångra er (?) tankar på om detta egentligen var det bästa. ... Bilden som du skickade på maken och Emil säger mer än tusen ord... om vi hade varit vid er sida hade vi kunnat röra vid er och finnas där och visat hur mycket vi bryr oss.

Det bästa.... Det var det, om inte så för Gumman och Gubben för dom är livet nu mer som normalt igen. Det verkar tänker jag som om ni har gjort vad ni kan för Emil. Stöttat honom i hans sorg när både husse och matte helt plötsligt försvunnit. För att ett djur sörjer står utom allt tvivel.

Ann (10.20): Bäst när vi innan åtta ringde Jonas som berätta han haft lite soffgos igår kväll med Emil, och hämtat honom i köket imorse där han kurade i ett hörn och haft nytt soffgos på morgonkulan, innan husse gick ut och plocka lite svamp så han var i svampskogen när vi ringde, skulle hemåt och äta frukost och se till kissen som får vara inomhus nu första tiden och boa in sig liksom. Och utan hundar som får vara ute och i hundgårdarna ett tag till".

---


Vad tänker Emil (?), ser ut att undra.

Vet du... det måste vara hemskt att vara ett djur eller ett litet barn som man inte kan förklara något för av det egentligen oförklarliga. Att åtminstone inte kunna säga det; att man själv inte förstår. Ni tröstade honom och fanns där för honom. Ni har gjort allt på det bästa vis ni kunde. Men får han det bara bra i sitt nya hem, vilket det finns goda förutsättningar för blir det bra. Det bästa med en katt är att den väljer vem den ska ty sig till, inte tvärt om. Oh vad jag känner med er!

Kan inte undvika att kolla på naturbilden över tjärnen igår som jag tänker illustrerar detta mystiska både över och under vattenytan. Vad finns där bakom? Ingen som vet... eller? Själv tror jag inte på att det är tillfälligheter att vädret följer sinnesstämningar när någon försvinner eller begravs. Inte sällan bryter ljusstrålar från solen fram i anslutning. Någon annan som har märkt det?... är det bara som jag tycker? visst är det solen som håller på att bryta fram även på denna bilden?
__________

Ja, så hade jag för avsikt att berätta om den där lilla flugan som förirrat sig ner i vårt morgonsmör... Innan vi fick syn på den hade den lyckats smeta smör på


vingarna och fastnat med några ben. Stackaren, men vadan detta jag brukar ju smälla besvärande flugor med smäcken. Det var ju bara just detta att den var i ett sådant utsatt läge och helt beroende av mig och hur jag skulle handla. Tänkte berätta för er, och letade efter ett passande ord anekdot dök upp och jag beslöt mig för att kolla av betydelsen med susning.nu, där kunde jag läsa:
En anekdot är en underfundig, eventuellt rolig, berättelse med osäkert sanningsvärde.
Susning.nu/anekdot

Kontentan är att underfundig tveksamt, eventuellt rolig absolut inte, och dessutom absolut sann.

Anns kommentar: "Vad hände med flugan i smöret....?"

Ja, han klarade sig med alla benen i behåll men kravlade länge rundor på soffbordet i uterummet. Faktiskt tog jag kort efter men det blev så otydligt och darrigt ;) Antar att även jag var skakis av händelsen.
__________

Ann: "Städ klart, sänglinnet torrt ute på vindan snart, gått varvet med grästrimmern efter gårdagens klippning, min öllimpa gräddad och potatis på spisen, maken klyvt ved så vida pass att det bara är några stockar kvar av stora lasset bakom ladugården svägerskan skulle fixat i sommar".
---
Idag ösregnar det i Paradiset. Fullt schå med att röja efter veckan och sortera bland gamla tidningar och dito... mycket inredning ;) svårt att låta bli att börja bläddra...
__________

... hittade också det första jag skrev efter stroken... började nog någon form av dagbok, det var svårt att tänka hitta orden och att få handen att forma bokstäverna... Själv förstår jag inte riktigt vad jag menar... vilket får mig osökt att se den där utvecklingen som är svårt att notera ibland.



Ann (13.05):  "Åh, vad du skrivit efter stroken. Ta detta rätt nu men vad spännande, jag kan dessvärre inte tyda många ord är ju inte bekant med din handstil, vad tycker du själv att det står?
Ha bra lögaredag!"

Ja, bekant med handstilen, det är ju inte ens jag. Jag har fått kämpa med att tyda det och så här tror jag att det ska stå:

Fredag 1/2 Handtvätt
Ringde från Krsd och vill hämta redan kl 7.30. Fick svar Nej!
Dryg väntan över 2 timmar sittande i en obekväm fåtölj.
Fick ej lägga ned när det dröjde.
Far, Birgitta, Gunborg, hela familjen, Lena,
lång dag. trött

Det här var dagen jag lämnade neurologen i Lund för att åka till Hemsjukhuset i Kristianstad (Neurologens rehabiliteringsavdelning). Detta har blivit ett bestående minne hur hemsk väntan var i denna hårda fåtölj. Annars är minnesbilderna få därifrån. Tröttheten har förföljt mig sedan dess, men nu med facit i hand kan jag se att det måste ha varit en omänsklig dag. Inte konstigt att det rätt snart blev besöksförbud för att min kraft i första hand skulle kunna gå till rehabiliteringen.
__________

En hel eftermiddag utan dator och tvkanaler efter förmiddagens i mitt tycke förhållandevis lindriga åskväder. Huvudvärken har äntligen släppt efter ett par dagar. Vet inte hur det är med Eva-Katrine som också känner väldigt av lufttryck. Hon sitter i kassan och jobbar till 22 ikväll.

Summering; en långpromenad iklädd regnkläder i gamla Åhus på förmiddagen.




Torsk, kokt potatis och stark senapssås




Har vi verkligen kommit till Paradiset när man får sitta här? Ser gott ut, att ni bara kan med tänker nog våra husdjur. Tilläggas bör att de väntade inte förgäves när vi var klara var det deras tur.



Ann: "Vickét par! Så fina och vickén bild!"

Tycker jag med, lyckades verkligen fånga ögonblicket!

På bilden ser ni också gammal 5:a från 1956 (mitt födelseår från dig Rosi), gamla bryggan i ÅhusTäppet som Mats föräldrar mindes, stora båten som Mats pappa jobbade sig över till Amerika med en gång och som du Alfred också har färdats på till staterna.

... och efterföljande promenix i värme och solsken. Fungerande internet strax efter 19.

På kvällen kolla Mats och jag på "Jagad", jag tror för tredje gången, och det bästa av allt var att den var lika spännande fortfarande!