Klibb, regn och sol

... alltså vilken klibbig natt. Mats och jag har sovit oroligt, vänt och vridit oss och till slut var den här torsdagsmorgonen... Grått, sollöst, vått ute man ser att det har regnat på småtimmarna.

Skönt med hårtvätt och ett dopp på morgonen. Strax dags för en morgonpromenad med Charlie. Just nu ligger han däckad i lilla soffan bakom mig. Kanske han också har sovit oroligt? Men vi får hålla med Kalle om att en bekvämare hund har vi sällan sett. Har nu två dagar i streck försökt fånga när han dricker liggandes samt äter sittande... men inte hunnit få upp och ladda mobilen. Provar igen någon gång ska jag väl lyckas.

Jeanette: "Så underbar Charlie låter:) Billie kan också sitta ner och äta, haha:) Ser så härligt ut! Just nu ligger han i teddykorg och tuggar ben. Borde väl snart börja byta tänder tycker jag".

I och för sig kanske du ska vara glad för vi har haft ett fasligt jobb ett bra tag och framför allt han själv. Igår blödde han ur munnen den stackaren.

"... Vikki och Allis sover och Buddy har inte kommit ner med Isabella än".
__________

"... Regnade nyss, men nu uppehåll, men molnigt med hotande regnmoln. Här har blåsten givit mina leder sådant glapp med värk att jag inte kunde gå på avslutningen av valpkursen i tisdags kväll, eller ringträningen i går kväll :-(
Idag har det lättat lite, men inte mycket.
Janne ska få köra mig till matbutik så jag kan fylla på matförråden lite :)
Sedan blir det att ta det lugnt igen. Måste lära mig att lyssna på kroppen, jag har ju bara en".

Ja, det är inte alltid lätt att känna sin begränsning, särskilt när man vill så mycket. Tråkigt att du missade avslutet på kursen... skrutt och kompani är det, men du får försöka se till att du har varit där de andra gångerna, att du ägnar massor av tid till dina hundar ändå. Sen är det ju som du själv uttrycker det så; att vi har ju bara en kropp, den måste vi vårda och ta vara på. Sen brukar jag försöka tänka, när jag har krämpor att om det inte blir bättre med tiden så kanske det är så att jag får försöka göra det bästa av situationen idag. Svårt men krasst! Kram på dej!
__________

Sprang till bussen på morgonen när himlen hade öppnat sig... inget annat att göra. I stan var det uppehåll men, mycket våtare vägbanor i Kristianstad än i Åhus så det hade nog kommit först där.

Ann: "Blandad himmel, den har delat sig och solen skiner åt ett håll och grått täcke åt motsatt håll, fått skurar på 6mm inatt.
__________
 
... Idag proviantera lite i stan, bland annat till morgondagens lilla bjudning, makens syskon med respektive bjuds på kebab på vårt sätt imorgon kväll.

Då går det åt nötkött, tomat, lök och sconesdeg. Vart bjuden och inspirerad för säkert snart två decennier sen och har anammat detta som vårt sätt. Man torrsteker det kavlade, runda brödet i assiettstorlek i stekpanna, läggs på tallrik
... och man skedar över det finskurna eller strimlade nötköttet som stekts riktigt hårt i stekpanna och kryddats mest med salt och svartpeppar i omgångar, för varje omgång lyfts köttet ur, häll på lite vatten och vispa ur pannan och häll av skyn i skål, när allt kött är stekt kan man hälla i skyn i stekpannan och värma upp, smaka av, eventuellt tillsätta en buljongtärning eller så,
... ringla över köttet på brödet och toppa med finskuren sallad av tomat, lök, salt och peppar som fått stå och dra till sig ett tag.
... Serveras med bestick, iskall öl eller kanske ett fylligt rödvin".

Ha ha, gapskratt - läste mitt "fylligt rödvin" igen, kan tolkas på mer än ett sätt ha ha!

Jag är med! Uppskattar torsdagskul!

Låter trevligt när ska vi komma??? Nä skämt åsido den här helgen är vi upptagna; på lördag väntar Irländsk afton på Åhus rökeri (med godaste laxen jag har smakat), och känner jag Eva-Katrine rätt så har hon ordnat något tills på söndag.



Knäppte av ett foto på en Rosenhagtorn utanför mitt jobb på väg till bussen. Ett sådant har vi planterat vid tomtgränsen till grannarna för några år sedan. Det tar tid på sig för att växa vi längtar och väntar för det är en sådan vacker färg.
__________

Hemma igen till 2 lämnade över busskortet till Eva-Katrine i bussdörren, då hon var påväg in till stan.

Sömnig AB idag, måste stupa i säng en stund... vi hörs

Så nu är all sjösten på plats i hörnan och två husväggar borstade. Lite då och lite då. Vilken blåst ute!
__________

Chorizokorvar i bröd till kvällsmat i all enkelhet... men gott...

Ann: "Här blev det baconlindad ostkorv i bröd till kvällsmat minsann :-)"
__________

... sen svängde Mats och Eva-Katrine ner en runda till havet med Charlie tanken var att jag skulle sopa grus i skarvarna mellan plattorna under tiden... men himlen öppnade sig kan undras hur blöta de andra blir... de har ju inte så nära till dörren! Lustigt för nu skiner solen samtidigt som det regnar. Herrskapet åter hemma, blöta och nu strålar åter solen.
__________

På kvällen såg jag och Mats på filmatiseringen av "Fjärilen i glaskupan" på Svt Play. Den är baserad på ett oerhört gripande människoöde. Har ju läst boken för inte alltför längesedan. Att jag rekommenderar både boken och filmen varmt förstår ni säkert...

Här kommer reprisen:

43 år , livet är på topp och rikt på innehåll och framgång för Jean-Dominique såväl privat med barn på uppväxt samt i karriären som chefsredaktör för den stora modetidningen Elle. Då får han en stroke, ett brustet aneurysm i hjärnan som skär av förbindelsen mellan hans inre och hans yttre jag. Samtidigt förändrar det på ett drastiskt sätt hans möjligheter till kontakt och relationer med andra.

Hans minnen, intellekt är helt intakt och han fortsätter att leva sitt liv inåt. Han gör inre sesor i fantasins värld med hjälp av sådant han har med i bagaet. Mitt ibland andra är han bunden att leva avskuren. Ingen vilja och tanke i världen kan förändra detta och förmå styra hans kropp.

Han sörjer sig själv, det liv han levt och det han inte kan få utlopp för.

Fjärilen i glaskupan är en lika passande som skrämmande och smärtsam beskrivning av hans nya tillvaro. Han kan inte skylla på någon, och det gör han inte heller, det är hans egen missbildning som berövat honom denna rätt.

Boken kom till genom det enda sätt han kunde förmedla sina tankar till andra, genom blinkningar med vänster ögonlock. Resten av hans kropp är förlamad. Det är en olidlig och mycket viktig bok. Jag kan föreställa mig att J-D har mer än ett budskap till omvärlden...hur viktigt det är för gemenskap och livskvalitet och att det just är genom att förmedla detta på det enda sätt han kan som håller honom vid liv.

Det går inte att förstå vidden av det han utstår men han får ut känslan i orden och vi har förmånen att följa en vital mans tankar i en död mans kropp. Hans nedsatta hörel förbättras inte, men fjärilarna i hans huvud hörs bättre och bättre. I sina avslutande ord "Finns det i detta universum någonting som kan avlägsna den glaskupa som utestänger mig?...Jag måste leta någon annanstans. Jag ger mig av nu".

10 dagar efter att hans bok getts ut avled Bauby 1997.
Precis 10 år senare filmatiserades boken och blev Oscarsnominerad för regi, manus, foto samt klippning.