...
Jo, farfar här var nya tidens barn. Född 1878 men ville inte gå i faderns och tidens fotspår som torpare.
Han var bland annat och jobbade på Trollhättans kanalbygge. I Växjötrakten tog han jobb och fann sin kärlek i ett potatisland. Väl stadgad i hemtrakten här kom nya tiden och möjlighet att köpa loss torp med mark och så gjorde han, som startat egen byggfirma och hade folk anställda och dräng och piga hemma säsongsvis att hjälpa till på egna gården.
Det gamla torpet revs och han byggde huset som finns idag till sig och sin familj. I omgivningen finns massor bostadshus, ladugårdar och annat han byggt under sina år. Han hade en viss snits på sina hus så man än idag ser exteriört att farfar byggt det, det tros han fick inspiration av foto från släktingar i Amerika, eller kanske på sina jobb i andra trakter i vårt land, vad vet vi. Bland annat arbetade han två gånger med att renovera kyrktornet, sista gången var han 78 år och det dokumenterades med artikel i lokaltidning med fotografi till och med.
Det finns i familjen berättat att farfar jobbade på stora gården på andra sidan sjön, han rodde dit och hem och när det var dåligt och dimmigt väder stod farmor nere vid sjön med tänd lykta för att visa vägen för farfar hemåt. Så jo, det är väldigt sannolikt att det är farfar, den lokala byggmästaren i trakten, som gjort fönstrena som barnbarnet nu kopierar och byter ut. Farfar blev 100 år och lite till innan han gick bort.
År 2000 hade företaget 90-årsjubileum."
Dags dato tillsammans med en tidningsartikel om denne spännande man.
Ann, du skickade en scannad tidningsartikel om farfar Henrik... tyvärr är den upp och ner hur gör man för att vända den? Från en som nu kan snickra dörrar men inte alltid roter bilder tydligen... bara se nu har jag fixat det :-) och du mä såg jag :-D
Klicka på bilden så kan ni läsa och se farfar himself! Det tänker jag göra nu! Nä fy vale... nej vilken beundrasvärd man, 78 bast man tror knappt det är sant. Tänker att han måste få ett eget inlägg i min blogg.
Ann skriver: "Jag träffade aldrig farfar Henrik, men det känns ändå ibland som jag känner honom, måste bero på att jag och svägerskan forskat så mycket på honom, deras släkt :-) Jag kallar honom för farfar Örn, han hade såna där buskiga ögonbryn du vet :-) så fin han var!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar