Shoppingdag

En morgon där vi har kunnat ta det lite mera piano eftersom dottern tillfälligt är hemma. Hon tar rundan Lucky på morgonen och han behöver inte vara ensam när vi måste åka hemifrån. Skönt! Solen skiner och himlen är som Mats säger bredvid mig i bilen oskyldigt blå, vi är lite trötta men det känns som om även tröttheten kommer att ge med sig snart.


På jobb. Plockat fram grejorna jag ska börja jobba med strax. Delar av personalstyrkan och elever åker på läger ett par dagar och vi är några som har "marktjänst". Mig passar det bra det ryms inte i min halvtid. Lite löst bestämde Eva-Katrine och jag att hon skulle ta bussen in till stan tills jag slutar.

Ann:"Kl 8, vädermässigt lugn grå morgon här med 12C, men full verksamhet då Ekb gräver jordkabeln, nu med liten 7 bandare i trädgårdarna in till stolparna. Gudrun och Per ställde till mycket här, svärföräldrar var utan el 35 dagar om jag inte minns fel efter stormen Gudrun, tack och lov hade de traktordrivet elaggregat för att uthärda det väsentligaste. Sånt skall vi i möjligaste mån slippa nu... Så kom solen hit :-) (klockan 10)...." Så, skall packa mig in i rummet där Maskinen väntar på mig, får den italienska gnocchirätten idag och kvällsjobb. Hur ser din dag ut? Gullövskram!"


Det närmsta gult vi kan komma idag i Paradiset.

Idag har jag städat i skåp och bland pärmar på jobbet. Ordning bland papperna ska det vara och när det var klart så var det en fröjd att titta in i dubbelskåpet med etiketter över innehåll. Skötte om övrigt på dagens program. Det kändes bra när jag lämnade stället.

Eva-Katrine mötte upp på jobbet när jag slutat och vi begav oss till för att shoppa. Först en vända upp på Domus dufflarna hade precis kommit och jag provade först en, den var tight trots att jag valt en större storlek för att sedan kunna gå ner ni storlek, trodde jag... Blev tvungen att ta en större i stället men den blev alldeles för lång i ärmen. Kände hur jag ledsnade till, då sa min expedit att den nog var liten i storlekarna och när Eva-Katrine och jag var på väg att gå vände hon sig till en annan expedit med ett "de är små i storlekarna". Dröm om min förvåning när hon svarade. "Det tycker då inte jag, provade en förut och på mig satt den bra!!!" Då ilsknade jag till och sa men inte på mig, då satt den åt. Hoppas att den gick hem. Det kan man kalla allt annat än kundvänligt beteende tycker jag! Du är inte det minsta tjock sa Eva-Katrine tröstande när vi gick därifrån. Men "snorpan" hade föstört min shoppinglust...tills... Vi hämtade ut varor på Borett för Evas presentkort och det blev skor i kvadrat för Bianco hade total utförsäljning.

Jag köpte ett par stövlar ett par skor till mig ett par skor till Mats (bara dom nu passar). Och det gjorde dom och jag tror att han tycker det var lite kul att vi hade valt en lite tuffare modell än han hade vågat göra själv (Ja foton kommer men mobilen är på laddning och jag behöver nu också gå och ladda mina batterier en stund).

Så följde Eva-Katrine med mig till guldsmeden för jag hade ett presentkort på 1500 kronor. När jag fyllde jämt så fick jag ett armband tydligen av dålig kvaltitet för det gick sönder "gick helt enkelt upp i limningen". Jag lämnade tillbaka det, men det gick inte att fixa till. Nu hade de fått in ett snarlikt med liknande fina pärlemorinfattningar. Men summan räckte också till ett par störtfina öronhängen...och ändå pengar över! Inte sämre byte kändes det som. Dessutom slog hon in dem! Jag som gillar paket, och att öppna dem.

Ann:"Kul att läsa om girls out och shoppning, och vilket fint smyckeset du fick tag i som byte :-) Om jag får klämma in, ÄR små, import och vem vet om inte producenterna tjänar bra på nån millimeter/centimeter minskning... :-)"

Jeanette:"Bry dig inte om expediten som var otrevlig! Det finns alltid 'tomma hjärnor' som inte förstår vad de faktiskt säger

Måste då passa på att berätta om när min arbetskamrat Annette en gång för länge sedan var inne och provade i en av
stans lite "finare" affärer på. Det var långlördag och därför massor av människor i rörelse. I den aktuella boutiqen jobbade en expedit som jag också mycket väl minns. När Anette stod för fullt och provade och precis hade tagit av en blus (det hör till saken att hon inte hade någon bh), kom expediten och vräkte undan skynket och frågade om det passade. Anette blev naturligtvis väldigt generad för utanför stod en man i medelåldern och väntade på sin fru. Anette hörde inifrån hytten hur mannen gick fram och läxade upp henne inför alla och sa hur oförskämt det var och att så gör man väl ändå inte?!!!
Nu är vi hemma med bussen och jag är kraftigt trött. Har läst din Jeanette och upprörts över brist på medmänsklighet, ansvar, civilkurage... sådant som kan vara avgörande för liv istället för död! Eller... som jag har en mycket tydlig bild av hur min fackrepresentant slog näven i bordet på försäkringskassan vänd åt min dåvarande chef: "Det kunde ha varit du...".

Ann: "Jag fick rysningar.... "min fackrepresentant slog näven i bordet på försäkringskassan vänd åt min dåvarande chef: "Det kunde ha varit du..." Det är otäckt vad mänskan kan vara obetänksam, lockar fram hornen i pannan på en och tänker istället "det skulle ha varit du" men, det menar jag ju inte men jag blir bara så ... arg".