Bloggintresserade

tisdag 2 september 2008

Ha fått en stroke och inte längre hålla måttet

"Upp som en sol och ner som en pannkaka"
Tisdag, morgonbad, frukost, tittat på bilderna klockan är en kvart över 7 och nu letar sig solens strålar in mellan träden på granntomtens gräs. Det ser jag så här från fönstret i datarummet mellan våra rätt höga häggmispel. Ja vi har inte bara just denna sorten utan andra som Brudspirea, Ribes, Forsythia, Häggm., Kerria, Paradisbuskar, bukettspirea och någon annan art som jag i skrivande stund har tappat namnet på... några timmar efter Wigela var det ju. Hos oss och bland buskarna blommar någonting från tidig vår till sen höst. Det gillar vi och har Bror trädgårdsmästare att tacka för. Bror lever inte längre fick vi precis reda på, men han har satt otaliga spår efter sig i naturen!

Mats och jag pratade på morgonen om hur det är att vilja orka och inte göra det. Hur svårt det kan vara för andra att förstå att i ena stunden kan man stå rak och i nästa stämmer inget för man är hjärntrött. Det är därför jag behöver vara för mig själv göra vad jag vill ibland vila ibland annat avkopplande. Tänk om förmiddagen hade haft fler timmar...men vad hade det hjälpt säger Mats då hade du ju inte ens orkat med förmiddagen. Ja så kan man ju också se det. Upp som en sol ner som en pannkaka som min farmor brukade säga.
Ann:"Japp, jag instämmer med Mats, cut to the chase :-)... Sörj inte den tid du inte orkar, var glad med familj och vänner för den tid du orkar och har med dem :-) och mig :-) KramPling!!!
säger tuppAnn som tar sig en tupplur ibland om eftermiddagen innan jobb, hon rättfärdigade med kronisk sjukdom som stör näringsupptag men hon börjar nog sakta acklimatisera sig och klara sig med mindre ursäkter och gilla läget :-D"
__________
Min lilla goa Anna-Karin jag har fått bilderna från Kvarnbacka och från vår kräftskiva. Kul att se och minnas! Ni andra kan inte vara säkra på om det inte åker in lite nytt i tidigare inlägg...

Sedan har jag också fått mail från dig Gunda. Kommer att bemöta det senare och jag tänker att du också har en del härliga bilder att vänta från (vårt gemensamma) Kvarnbacka. Och nu är bilderna på plats! Det hör till saken att Gunda har försökt skicka mail till mig förut på min andra adress men det kom inte fram. Det har hänt förut säger du ibland har det dröjt upp till ett år. "Rena rama flaskposten. Tror det har med mina energier att göra. Ibland kommer jag inte alls in på internet. Helt stopp, men det är bara att gilla läget".
Min panna ligger i veck, men det hjälper inte, någon av er andra som har någon idé?

Ann:" Nog för att jag gärna läser och tittar på oförklarliga ting, men jag tror inte din Gundas energier retas med henne, hon borde nog kontakta sin internetleverantörs support istället samt kanske se över allmäntillståndet över själva datorn hennes :-)"
__________
Gunda: "Har läst på din blogg om ritten och även om din hund. Tänk så skönt för honom att få massage. Kul att du gillade ridningen och att du klarade den så bra. Är ridning något du skulle tänka dig att göra regelbundet för att träna kroppen och även balansen? Det du skrev, att det kändes som om du och hästen var ett, är ju väldigt fint att uppleva. Jag tycker att det känns alltid bra att få uppleva saker tillsammans med djur ute i naturen... Red i lördags på Kvarnbacka. Hade då hand om två danska damer som från början var jätterädda för hästar. Men som tyckte det var hur kul som helst när de slappnat av och koncentrerade sig på nuet och ridningen".

Ja det skulle jag absolut kunna tänka mig att rida igen alltså. För som jag sa, det jag upplevde i naturen o den känslan som du tydligen också får av samspelet med djur och med natur, tänker jag är svårt att finna någon annanstans. Sedan vad det gäller ridning som rehab, hur den ska se ut måste nog utformas väldigt individuellt. För min egen del hade det under de allra första åren rört sig om ytterst lite ridning och under väldigt trygga former. Men däremot inte utesluta den för koncentrationen bättras på efter hand (successiv ökning av tid och svårighetsgrad). Kanske dessutom med annan lämplig träning). Men för egen del hade kontakten med djuret och naturen varit guld värd redan från första stund. I mitt bokmanus tar jag upp hur jag har saknat en uppföljning/rehabilitering fri från stress och krav där man i samspel med individen lyssnar av och tar hänsyn. På så vis tänker jag, kan individen att bli mer avspänd och kunna gå vidare och samhället gör samtidigt en vinst. Hur resonerar du?

Ann: "Läser dig, bl a "jag har saknat en uppföljning/rehabilitering fri från stress och krav där man i samspel med individen lyssnar av och tar hänsyn" skall man vara kallsinnig kan man undra med dagens indragningar, avregleringar etc och inom vården avlastning ut till anhöriga, att strokisar bör ha rehabutbildad partner i familjen och sköta sig själva.... M. som var här berätta han gått 3 dagar i veckan på träning, långa pass nästan 5-6 timmar tror jag han sa, att nu är det slut med det, han får bara en dag i veckan från 1 september... som om månaden är avgörande, skillnaden.... (det är 2½ år sen hans stora stroke). Hörde för ett bra tag sen en eldsjäl, en sjuksköterska i vårt landsting, som gjort ett eget forskningsarbete ang eftervård och stroke och rehab, väldigt intressant och samtidigt nedslående, alltså sett ur praktikens ögon... skall gnugga mina celler och se om jag kan söka mig fram till inslaget och visa dig".

Ja, skulle du vilja det Ann, det hade varit jätteintressant tycker jag och säkert du också Gunda.

Ann:"Ah, hitta inslaget jag hörde på radio i sommar med sjukgymnasten
men va 17, de har inte skrivit ut hennes namn så man kan söka mer info... jösses... vänta jag skall fråga dem
Ann: "Tack för svar. Ja, det var ett inslag där sjukgymnasten själv berättade lite mer ingående.
Ni har inte namnet på er reporter som kan dra sig till minnes sjukgymnastens namn?
Vänligen,...

Från nyhetschefen:
Hej! Är du säker på att vi hade någon intervju kring detta? Jag hittar bara detta telegram. Hade själv semester då och därför lite dålig koll. Om detta var allt så har vi inget namn kvar - då får du kolla via landstinget som säkert kan plocka fram ansökan. Vänliga hälsningar Märkligt och synd, då gick det inte att få fram någon uppgift den vägen. Men du försökte i alla fall TACK!

Hej igen!
har varit lite mycket här nu.... men om du vill ha namnet kan du ringa till Ann-sofi Drangert på landstingets kansli hon kan visst allt om detta. Daniel Rundqvist
__________

Uppe på Domus en vända på lunchen för att titta efter Duffeln. Ännu inte hemkommen. Drömmer om grovstickade strumpor en härlig rutig kjol halvhöga skor och just en duffel i vinter. Faktiskt första gången sedan kanske sent 70 eller tidigt 80 tal jag har så klart för mig vad jag vill ha i vintergarderoben. Förresten jättesnygg kjol du fått tag på Anette. Hade det inte varit snyggt med en fräsig väst till?

Fick dispans att sluta redan 14 för att hem och vila. Får ta igen det någon annan dag i veckan. I alla fall skönt! Att dessutom gå hem med video på Skånska mordserien som jag fått låna av Maggan i väskan absolut ett extra plus. Faktiskt längesedan Ernst Hugo Jerregård figurerade i tv rutan.


Sedan har jag också förstått att ni har ett aber med era nya inte alls billiga Markiser med skönhetsfel i form av skarv Ann. Att ni inte blivit förberedda om att det kunde bli så här, att man inte tänkte ta någon hänsyn till var skarvar hamnade är märkligt, tycker jag. Och det tror jag att de flesta skulle tycka. Iofs undrar jag om inte det är så även hos svågern som också har markiser. Ska undersöka saken...


Vad förargligt med gardinstängerna hoppas att dyker upp eller att du kan dra dig till minnes var du har köpt dem. Det påminner mig om några fräcka gardinomtag som jag såg på Åhlens när jag stack inom i väntan på bussen. Ska se om det blev något av fotot och sätter då in dem här framöver.

Jag har läst din blogg Jeanette som brukligt och du beskriver mycket fint din kärlek till lilla Ninja som bara blev 6 år. Håller tummarna för din Mica på anställningsintervjun. Kalle blev för en halv timme sedan erbjuden jobbet på ICAs lager i Helsingborg. Han är säkert glad, men med blandade känslor, för han hade nog önskat kunna stanna kvar i hemtrakten hos djuren, sina kompisar och föräldrar! Imorgon ska han och titta på en lägenhet.

1 kommentar:

Jeanette... sa...

Hej Ingela!
Hälsa Kalle från oss:
Ett stort GRATTIS Kalle, till ditt nya jobb!
De växer inte på träd och de som lyckas få ett är specielt utvalda.
Lycka till!
Tack Ingela för komentaren om Ninja och mina känslor för henne.
Intervjun i grupp gick bra. Nu väntar hon besked och det är minst lika jobbigt det.
Tack för att du håller tummarna för henne!
Håller fortfarande tummarna att hon är en som gått vidare.
Kram
Jeanette