GRATTIS

Till vår stora lilla flicka Anna-Karin på hennes alldeles egna dag! Kan inte fatta att det har passerat så många år sedan du kom till livet. När du gav dig till känna vid halv tio på kvällen när det var dags för oss att krypa till kojs på Lyckebacke... När pappa körde mot rött ljus och allt på väg till CSK, av ängslan för att behöva idka barnmorska... ovan vid situationen la du dig på tvären och fick svårt att komma ut. Tång, sugklocka och en orkeslös mamma. Du och jag hade haft några hemskt jobbiga timmar så det var inte konstigt att du var lila när du gav upp ditt första lilla skrik...att du sedan skulle ha ont i magen och svårt att sova, fortsätta att skrika varenda natt under mer än 3 månader... väl att vi inte visste det då. Den lilla brickan med flaggan i topp, kaffe och vars en smörgås med leverpastej till mamma och pappa smakade gudomligt på morgonkvisten. Du Anna-Karin låg nerbäddad i en av sjukhusets inglasade sängar bredvid oss. Vi var bara lyckliga över vår lilla familj! Telefonen gick varm för att berätta att nu fanns DU!
---
Tiden gick, mycket hände och jag kan säga ärligt, att det finns inte många sådana solstrålar som du Anna-Karin och det är det många som är villiga att skriva under på! En flicka med så mycket ruter i, omsorg om andra, kort och gott en glädjespridare...de växer inte på trän... Vi älskar dig!
---

Vet allt att du har varit spänd inför den här dagen under en tid och hoppas nu att det har börjat bra att din älskade Johnny har sjungit, kommit med paket och fixat frukost just i den ordningen.

Fortsättning följer men nu tåler sig inte hunden längre! Nu hemma igen en ganska rejäl runda inte till havet men ungefär lika långt alltså ungefär 1,5 km.

---

Kommentaren härunder från moster Jeanette med familj är till dig Anna-Karin

På Jeanettes blogg läste jag följande och det rör dig A-K: "Såg på Ingelas blog att Anna-Karin, min systerdotter fyller år idag! Stort Varmt GRATTIS från oss, Anna! Jag kommer ihåg dig som liten, en mycket gullig liten tjej att vara omkring. Sedan sågs vi ju inte mer, så jag vet ju inte riktigt hur du utvecklades som person. Det enda jag känner till är att Mats och Ingela är dina föräldrar och de är helt underbara människor och har de präglat dig det minsta så är du en underbar tjej även nu!"

---


...och så har jag hälsningar till dig från mormor och Tommie som har vajsing med sin dator och du har ju ingen telefon för den gick sönder...eller har du kanske det idag? Kanske bland presenterna? Har försökt ringa dig men du kunde inte svara sa din intalade röst.


Så till sist med tanke på alla glömda saker härhemma, dina och dina syskons GLÖMDA SAKER HÄR HEMMA...


På kvällen ringde Mats, Kalle, lucky och jag med högtalartelefon till Annas nya mobil. Lucky sjöng för full hals rakt igenom låten och ni skulle ha hört honom när vi hurrade. Han började också springa och leta efter A-K när hon pratade. Så pigg och alert har han inte varit på länge.

---

Anna-Karin; "Tack så mycket min fina mamma och alla andra som kommit ihåg min födelsedag. Jag älskar er minst lika mycket tillbaka! Puss Anna"