KALIFATIDES ORD

... i mitt urval: "... gled mellan människorna som om de... hon inte existerade... En skyddsängel i träskor."


Kallifatides invigde bokfestivalen i Kritianstad 2008.
Läs artikel i Kristianstadbladet:


Kallifatides T. (2008). Vänner och älskare. Finland; WS Bookwell

Så nu har jag läst ut den... Det är en stark skildring om hur livet och döden påverkar oss. Det är en bok om kärlek och relationer, en bok som i mitt tycke har allt, man skrattar och gråter om vartannat. Den är speciell i den meningen att Kallifatides skildrar livet och känslorna rakt upp och ner utan omsvep, men samtidigt med ömhet och värme, ofta med glimten i ögat.

Bokens huvudpersoner är främst Georg, Marja och Milan. Men även ett par andra som befinner sig i periferin, men ändå viktiga för handlingen... hur livet tar form. Det är Marjas älskare och Georgs Fabia.

Georg beskriver sin kärlek till sin hustru Marja: ”Vi var blyga för varandra, mindre för våra kroppar och mer för våra själar. Marja var som en fjäril. Hon bredde ut sig i sin ensamhet, men så fort man nuddade vid henne eller om hon kom i beröring med något nytt och främmande vek hon ihop sig… Jag älskade hennes blyga väsen… hur jag skulle komma hem och överraska henne mitt i blomningen och då skulle jag få se det vackraste som fanns att se. Hennes nakna själ… när hon dog. Då såg jag hur hennes kärlek såg ut (s. 72).

I Marjas brev, som hon aldrig skickade iväg till sin hemlige älskare skrev hon;”…det egentliga valet stod inte mellan två män utan mellan två sätt att leva: med problem eller utan problem…kunde inte avstå vare sig min man eller dig, fast att jag visste att jag skulle bli tvungen att göra det (115).

Georg: ”…vred och vände på det, tittade länge på ett ord här och ett ord där i ett försök att förstå vad det var som inte stod där (118). Det var så en ny livsuppgift tog form, att lösa ett problem.

Georg drömmer om när Marja och han var unga, och livet var en lek.

Han liknar orden vid moln, genom att vara "lätta, långt borta, lösa i kanterna". Och så undrar han vad begrepp som kärlek, trohet, otrohet, hämnd betyder.

"Jag vet inte vad jag ska göra… Milan kände honom och visste att fortsättningen skulle komma på samma sätt som när ett vattendrag plötsligt försvinner under marken för att dyka upp ett stycke bort (130)".

Han börjar sitt tal: ”Jag skulle vara en lycklig man om inte lögnen hade drabbat mig”. Fortsätter med hur alla börjar ljuga för varandra…Han uppmanar till att göra upp med allt detta…han ville leva sitt liv i sanningens friska luft…ingen rädsla, ingen skam, enbart sanningen. 134-135.

”Bara min plikt”...svarade kvinnan som rusade fram ur publiken och höll liv i Georg tills ambulansen kom. "Får man fråga vad du heter? Kanske vill han veta vad du heter, om han vaknar igen, sade Milan...Hon log ett kort leende...Han vet vad jag heter...gled...mellan människorna som om de inte existerade eller som om hon inte existerade... En skyddsängel i träskor... (137-138)
---
De båda vännerna diskuterar vad kärlek innebär. Är kärleken kanske bara inbillning? ... Eller så mycket mer ”...Tillit, samstämmighet, humor. En kärlek som inte skrattar tar alltid slut” (s.150)

Livet går vidare. Men samtidigt är man det liv man har levt.

Georg har plötsligt tur i spel: "Det var som om ett fönster hade öppnats i hans huvud. Han tittade och såg drag och kombinationer som han normalt missade. Berodde det på att han inte längre var rädd att förlora?” Att han insåg ”…vad som var viktigt och inte var det?" (190)

Så dyker, som jag uppfattat det, antydan till hans skyddsängel upp: ”Det börjar bli en vana att rädda ditt liv. Långsamt vände han sig mot henne, som när man eftertänksamt vänder blad i en bok som man inte riktigt har förstått” (197-198).

"Tystnaden smugit sig in i hans hjärna, orden ruvade oåtkomliga…En notarie hade han blivit… betrakta livet... Fanns det hopp? Fanns det en vind som skulle få hans slocknande eld att flamma upp på nytt? "(205)

Georg funderar över begreppet kärlek… på att vara nära, men inte för nära. Hur gör man då?

Georg och Fabia tar med varandra på saker de inte har provat förut. Ofta är det Fabia som står för den friska fläkten. Georg har aldrig ridit förr och de båda red till en plats: ”Det var lugnt, det var stilla… ”Titta där... och... titta här... och ...har du sett?”

På något vis blir han och hästen ett, åtminstone i hans föreställningsvärld. "Det är inte säkert att hästar minns sin ungdom, men det gamla skrället gjorde det. Frustande kastade han sig efter stoet…betraktade stoet och letade efter något att äta" (s.298).

Som läsare upplever jag parallellen med hur Georg följde Fabia och hennes häst. Jag trakteras av hans vackra och slående liknelser ex. "insjön låg blank och orörlig som en padda".

Georg genom Kallifatides upptäcker att ord nu väcker längtan hos honom efter det ovanliga, efter det som var gammalt.

På sidan 325 reflekterar jag över följande strof: ”Det är kanske så att det inte är livet som formar de stora konstnärerna utan de stora konstnärerna som formar livet…”

Att leva med ett kanske över hjässan och ett till under fotsulorna (326)

Känslan av att allt blir så vackert när de har älskat. Men…”Med kärleken följer skräcken att förlora den. Det finns folk som avstår från den just för att aldrig förlora den. (327)

Kärleken kan också tvinga oss att leva i exil från oss själva. 330

Han funderar över milda och ödmjuka människor… att sitta i stillhet och tala med varandra.
Detta i kontrast till kamp för livet där man svär, gormar och stör.

Jag rekommenderar boken varmt!

---

Jeanette; "En bokrecensent kl 10.18 på Efter 10 Tv 4 idag 26/9-08 tog upp den bok du nyss läst och skrivit recension om på din blog här. Han tyckte den var bra han också. Finns den på bibliotek eller måste man köpa den?"

Boken finns redan på biblioteken. Den är ju helt färsk och jag hörde själv talas om den i somras och när Eva-Katrine var på biblan så beställde hon den till mig. De hade då inte köpt in den på bibblan än så jag fick vänta ett tag även om jag då var 2:a i kö... "Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge".

De som blev sugna på boken och väntat till efter Kallifatides bokprat i samband med festivalen har fått vänta betydligt längre. Det är bara 14 dagarslån men Mats läser den nu så vi ska pressa in två läsare inom perioden!