Bloggintresserade

lördag 30 augusti 2008

BORDER COLLIE+ GOLDEN RETRIEVER

Ja vad talar för en blandras?
Alla hundar är från början framavlade för att man har önskat vissa egenskaper, så frågan är om man riktigt kan specificera vad som är en renrasig respektive en blandras. Ibland kan man vara mer säker på vad man får genom att skaffa en renrasig, men å andra sidan är det större risk för att man får en hund med sjukdomar och andra icke önskvärda egenskaper som kan ligga hos individer.

Vi har erfarenhet av både två renrasiga en Engelsk Springerspaniel Jack och vår Strävhåriga Dvärgtax Knubbe och Lucky som är blandad med övervikt åt BorderCollie och en viss procent Golden retriever. Alla tre väldigt trevliga hundar vad gäller Jack väldigt vacker hans far var nordisk Champion hade hängande ögon och fick lätt ögoninflammation likaså lätt öroninflammation (blev precis 16 år). Knubbe var så kallat Strävhårig med mjukt hårlag annars en mycket trevlig hund (blev 16 ½ år). Lucky som är blandras är nu 12 år 3 månader men lever med en tarmtumör. Båda hans föräldrar blev 18 år.

Har funnit en länk för just blandras:
http://www.blandras.se/

En Bordercollie kan se mycket olika ut: lång/korthårig, häng/ståndöron, 13–30 kg, mest vit/mest svart, trefärgad osv. (Bordercollien har en stor inblandning av isländsk fårhund).
Rasen kommer ursprungligen från Scottland. Numera används den som vallhund över hela världen för att hämta, samla och förflytta får, nötkreatur och andra djur. Bordercollien har en otrolig arbetsvilja och är outtröttlig den har mycket lätt för att lära och vill gärna vara sin förare till lags. Därför är det viktigt med gott ledarskap för annars kan den lätt bli stressad och börja valla allt möjligt.

En Golden Retriever passar både som apportör och familjehund. Lugn och vänlig. Den är förståndig och relativt lätt att uppfostra. Den tycker om att vara tillsammans med andra hundar och människor. Är ofta lekfull, och älskar att vara i familjens centrum. Älskar vatten, och badar gärna både i vattenpölar och lerpölar.Dess luktsinne är mycket bra därför används de inte sällan till mögelhund eller narkotikahund. De är lättlärda och tillgivna och lämpar sig därför även som blindledarhund, och de kan även gå långt i lydnadstävlingar.

Rasen trivs med, att spåra, söka och att få uppgifter om att apportera eller hämta/bära saker.
Härstammar från spanielkraser och kom till Europa på 1000 talet. Första kullen med golden retrievrar föddes i Skottland 1868. När rasen ställdes ut första gången i början av 1900 talet kallades de för flat-coats. Släktingar till Golden är flatcoated retriever, labrador retriever och newfoundlandshund.

I Aftonbladet på länken
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article86527.ab
kan man läsa: "Över 200 professionella hunddomare rankade de 110 smartaste hundraserna.
1. Border Collie
2. Pudel
3. Schäfer
4. Golden Retriever
I artikeln kan man läsa om hundars förmåga att kommunicera.

Professor i psykologi Stanley Cohen i USA forskar i neuropsykologi. Han har skrivit boken "The intelligence of dogs" (1994).

Alla hundar är från början blandade även ”de renrasiga”. Sedan är självklart de hundar man själv har de hundar som man gillar bäst! Och så ska det vara för annars fattas något som jag ser det. Det är väl inte utan fog heller man man säger ”sådan herre sådan hund”. Jag brukar tänka att det stämmer alltid så bra när man ser matte och husse också deras hund…och där det inte stämmer är det ofta något som inte stämmer! Men det gäller naturligtvis även psyket, men nu är vi inne på psykologi och det kan ju vara översättbart med andra arter, inte bara hundar.

Problemet som jag ser det och nu riktar jag mig kanske mest till Jeanette (inte vet jag) är de ”inte seriösa uppfödare” som avlar ”renrasiga” individer som har olika defekter. Där har vi bland andra schäfrar med höftledsskador, men i praktiken kan det röra sig om vilka defekter som helst däribland som tex. hängande ögon. Där man vid utställningar sedan inte heller accepterar att individen deltar i utställningar om de har opererats för besvären, vilket är mycket märkligt tycker jag. Dagen innan vi skulle ställa ut vår Jack blev han påkörd på 90-väg och klarade sig tack och lov men låg medvetslös på djursjukhuset i Helsingborg. När han skrevs ut hade han endast en avslagen hörntand som men, men det var ändå nog för att vi inte skulle kunna ställa ut honom någon gång.


Vår mix Lucky
Far=renrasig bordercollie
Mor=blandras bordercollie+golden retriever

Utseendemässigt är det knappast någon som tänker att Lucky är blandras. Många brukar fråga vad han är av för ras och om han kanske är en flatcoated retriever (och släktskapet finns ju). Han är smäcker och har ett hårlag som är mjukt som silke. Tänderna är trots hans 12 år som på en unghund. Ja han är helt enkelt vackrast i mina ögon, men då är jag allt annat än objektiv.
Det är mycket spår i honom. Han gillade skarpt att delta i spårkurser på bruks vilket han också gjorde ett par säsonger. När han får välja går han med näsan i marken eller sitter på gräset med näsan i vädret. Denna egenskap måste mest vara från Golden.

Det är mycket apport i honom, han älskar att hämta pinnar och bollar både på land och i vatten (Golden). Dessutom är han som Borders outtröttlig. När han var unghund ville han känna botten under tassarna och hämtade därför inte pinnar som hamnat för långt ut i vattnet. Men numera älskar han som ni säkert ha förstått havet, vatten och stranden (Här har vi mixen).

Gillar visst människor, men främst sin egen familj som han skulle kunna gå igenom eld och vatten för. Mår bäst när hans flock är samlad, på det viset kan man ju säga att det är lite vall i honom, men inte överdrivet mycket som annars tillhör Borders egenskaper. Lucky gillar bäst vuxna och barn som inte är för små eller som tillhör familjen (Mix igen).

Viktigt för honom att vara till lags. När han blir osäker eller väldigt glad eller båda på en gång drar han upp läpparna och skrattar så hela tandraden syns. Det tycker vi är kul, men det händer att folk som inte känner honom blir rädda och undrar om han visar tänderna för att han är arg. Men så är det ju inte.

Luckys fiende nummer 1 är dammsugaren. Men där kan nog vi ta på oss att han aldrig riktigt lärt sig acceptera den. Vi har undvikit konflikter genom att gå ut med honom när det är dags att städa. Ungefär som när andra som har en han-ilsk hund väljer att gå över till andra sidan gatan när de möter andra hundar. Annars att lätt kunna bli stressad ligger nog främst i Borders.
Bordercollien har en otrolig arbetsvilja och är outtröttlig den har mycket lätt för att lära och vill gärna vara sin förare till lags.

Ja i Luckys fall stämmer det att han är smart som få så där stämmer rankningen som domarna har tyckts sig kunna konstatera. Vi är definitivt sålda har svårt att tänka något annat än en Lucky.


Nu ser jag att väldigt många är inne och läser på den här sidan. Jag hoppas att ni hittar något matnyttigt under vägen. Det var ju min mening att dela med mig av våra erfarenheter i hundväg! Och tydligen saknas inte intresse!

Vår älskade Lucky är inte med oss längre. Hans föräldrar blev ju båda 18 år och han bar på dessa anlag. Dock fick han en tarmtumör som han levde vidare med i ytterligare 9 månader. Så klart under täta kontroller hos sin veterinär. Under denna tiden visade han mycket livsglädje och att han ville stanna hos oss. Något mer troget fanns inte och vi gjorde allt för varandra! Sorgen efter denna personlighet har varit obeskrivlig. Men det är baksidan av att komma någon riktigt nära!

Det tog inte lång tid innan vi beställde en likadan blandning från Kalmar. Egentligen var det kanske för tidigt men ska sanningen fram så kommer vi nog alltid att sakna Lucky för den han var. Charlie, som vår tvååring heter, är ytterligare en stor personlighet så ni förstår om vi kan rekommendera denna rasblandning.

Det jag önskar nu är att alla ni som besöker denna sida lämnar en synlig kommentar om det ni har läst har hjälpt er vidare. Eller om ni tänker att något fattas. Har man inget google konto så går det bra att markera i dialogrutan att den ska vara anonym.

3 kommentarer:

Jeanette... sa...

Hej Ingela.
Tyvärr så har de publiserat att blandraser stog för flest total kattarakt operationer och efter kommer renrasig löpande neråt. Lhasa apso var inte ens med på listan. 22 av 100 var blandras.
De som blandrasavlar gör inte de ögonlysningar och röntgen de måste göra vid renrasavel. På så vis får nu även blandras många ärftliga sjukdomar de med. Känner flera blandras med schäfer i som har problem med höfter...
Tyvärr så är det nog säkrare att köpa renras, trots att många blandraser är underbara.
Detta säger jag ju inte bara för att jag har kennel utan det är kalla fakta som publiserats i vissa hundtidningar.
kram
Jeanette

Jeanette... sa...

Haha:) Blev ju så glad när jag såg att du fått dit din räknare! Way to go, sis:D
Kram
Jeanette

Jeanette... sa...

Hej igen:-)
Jo, på den biten förstår jag! Det finns tyvärr oseriösa inom kennlar också, det finns många, många oseriösa som säljer renras oregistredade så dem får man se upp med. Helst inom Lhasa apso!
Jack skulle haft ett tandintyg från veterinären som tog hand om honom efter påkörningen så hade han fått ställas ut. Inte lätt att veta om de inte ger en intyget och talar om att det ska visas för domaren.
Jag förstår att er Lucky skulle varit en framavlad egen hundras, han verkar vara en hund som skulle finnas i alla hem för att göra folk glada och friskare.
Jag skulle gärna heft en om nacken klarat drag från större hund än mina 6kg knattar:-)
Kramisar
Jeanette